Styrkeintervaller där kroppen är stark!

Jag tränar lite på känsla nu men försöker fortfarande att ha en liten tanke bakom träningen. Blandar intervaller med långpass så som jag tränat under vintern. Grundträningen som fortsätter lite när eventuella lopp ligger i framtiden. Samtidigt vill jag få lite vårsprätt i benen och kunna jaga mig själv på stigarna snart. Nu passar jag också på att träna utomhus så mycket som möjligt. Nu innan pollenbesvären blir allt för jobbiga och kanske så länge som vi får vara ute och röra oss. Det känns som en konstig tanke men inte heller helt befängd med tanke på hur overkligt allt är. Så är det ju roligare att köra intervallpassen utomhus och att det inte blir så strikt gör inte så mycket tänker jag.

I går hade jag planerat in ett av mina favoritpass. Ett lite kortare styrkeintervallspass med 4 igångdrag innan de fyra själva intervallerna på 3 minuter var. Efteråt 10 minuter på högre kadens. De har jag kört under vintern och det är intervaller där benen verkligen får jobba. Pulsen ska ligga någonstans runt 10 slag under tröskel. Det kluriga är att hitta en lagom jämn, lång och brant backe där det går att köra på riktigt låg kadens även på mtb:n. Härkebacken, en av mina favoritbackar brukar fungera bra för den här typen av intervaller.

Det var vår i Östersund i går. Tempen runt 11 grader och sydlig lite varmare vind. Jag kunde ta cykelbyxor och benvärmare och den tunnare långärmade hösttröjan. Stoppade ned en vindjacka i ryggfick för säkerhets skull och tog ett tunt pannben under hjälmen. Letade fram de tunna långfingrade handskarna och hade vealt tagit sommarskorna men orkade inte justera sadelhöjden.

Rullade hemifrån med ett stort leende på läpparna och med massor av vårkänslor i kroppen. Dessutom väldigt pepp på intervaller. Gjorde igångdragen strax innan Härkebacken och hejade på ett par som var ute och gick. De tittade nyfiket på mig.

Gav mig i kast med första intervallen och kände att benen svarade. Det var längesedan jag hade den känslan i dem. Matade mig uppför med låg kadens i tre minuter. Rullade ned och gjorde om intervallen. Inför tredje intervallen mötte jag paret som spontant peppade mig. ”Bra jobbat, det ser starkt ut!” Tack!

När jag var klar med den fjärde och sista (och sett inte mindre än tre landsvägscyklister) rullade jag hem via gångvägar och kom i kapp paret som peppat mig. Jag tackade ännu en gång för att de hejade på och tryckte på lite extra hemöver. Jag hade fått ett av de bättre passen på mycket länge. Ett pass där jag fick känna mig stark uppför, känna att kroppen svarade och få ännu en större längtan efter mer cykling ute. För nu kommer det gå fort med snösmältningen och jag vill cykla. Jämt och i massor. Eller kanske i lagom dos och varva med lite löpning. Hursomhelst är det fantastiskt vad vårvärme oh lyckade intervallpass kan göra underverk för motivationen. Jag är till och med lite pepp på att köra någon Zwifttävling framöver. Det var längesedan jag kände det.