Till Morgins utan elcykel

Inför den andra cykeldagen, i förrgår, hade jag planerat en rutt till Morgins bikepark. Dit var vi i höstas med vår guide Eloi. En fin tur med ett par åk i bikeparken som gav mersmak. Den gången hade vi elcyklar och så här i efterhand skulle vi ha haft det även nu. Som tur var la jag ut rutten lyckligt omedveten om att det skulle bli en rätt kämpig tur för Hasse. Jag hade sett ut en väg via Trailforks med en okej höjdkurva och grusväg. Av vad jag kunde läsa ut skulle ditvägen vara lite tuffare klättringsmässigt än hemfärden. På pappret lät det som en bra ide.

Vi tog som tur var med oss energi och tog kabinbanan och nästa lift upp på toppen. Därifrån når man Avoriaz i Frankrike och som i vårt fall vägen mot Morgins. Vi rullade utför ett par kilometer förbi betande kor på bergskanterna. Hejade på andra cyklister och tog oss an den första klättringen. Den var inga problem och Hasse var vid gott mod.

När vi sedan skulle ta den längsta stigningen fick jag lite dåligt samvete. Det var brantare och längre än jag trott och Hasse började bli lite seg. Värmen tog ut sin rätt och vi hade både fullfacehjälm och skydd på oss. Jag visste att bara vi tog oss upp för klättringen skulle vi ha nedförsbacke till toppen av Morgins bikepark. Och upp kommer man så småningom och så även vi.

Väl framme tog vi ett par åk innan vi köpte oss varsin kaffe och fyllde på med energi. Morgins bikepark är krävande. Dels för de långa lederna som tar runt 10 minuter och för terrängen. Den är både brant och teknisk och även om den blåa leden är blå på pappret är den mycket svårare än blåa leder hemma. Med påfyllda depåer körde vi ett par åk till. Jag testade en av de röda vi åkt vid förra besöket och började komma in i cyklingen igen. Med justerade dämpare och utan handskar fick jag mer känsla. Jag har sedan kraschen i Åre haft korta uppklippta cykelhandskar för att få plats med mitt ring- och lillfinger som jag tejpat i hop. Men gelhandskar har gjort att det känts som mina grepp på styret blivit för grova och det i sin tur har känts lite läskigt när jag har bromsat.

Innan energin tog slut helt bestämde vi oss för att cykla tillbaka till Champery. Första biten drog vi cyklarna och kunde sedan rulla utför en lång bit innan klättringarna avlöste varandra. Här blev Hasse trött. En kombination av för lite energi och vätska i kroppen och värmen som tog ut sin rätt. Han kämpade på bra och jag fick allt mer dåligt samvete. Redan andra dagen kör jag slut på honom. Kanske inte fullt så dramatiskt men tufft blev det hursom.

Efter någon timme till var vi äntligen i Croset, byn ovanför Champery och vi kunde rulla ned till dit vi bor. Nästan 4.5 timmars cykeltid och 53 km blev det till slut. Vi gjorde inget mer den kvällen mer än åt och hängde på uteplatsen.

Med facit i hand så skulle vi som sagt haft elcyklar för denna tur och ta sig mellan Champery och Morgons bikepark med endurocykel är inget att rekommendera om man är ute efter en dag med liftburen cykling.