Tisdagsrace skojar man inte bort

Under hösten körde jag Zwift Racing League med laget Eir. Ett av alla lag i Team Swedish Zwifters. Ett lag jag körde med även i fjol. Det har varit ett perfekt sätt att få ett hårt pass i veckan. Antingen av ren intervallkaraktär när races handlat om att samla i hop poäng i olika sprintar eller intervaller i tröskelform då det varit lagtempo på schemat.

Nu har det varit ett uppehåll på några veckor och jag har längtat lite efter tisdagarna. Dels för att verkligen få ta ut mig och för att få surra med och köra i hop med lagkamraterna. Vi hörs på discord, en röstchatt innan racet och under. Under dagarna Inför loppen går meddelandena varma i vår messengerchatt. Vår lagkapten ser till att laget fylls, vi läser på om vad vi ska göra och hur banan ser ut. Det skapar en förväntan inför tisdagen eller kanske mer en skräckblandad förtjusning hos mig. Jag vet att det kommer att bli oerhört tufft och jobbigt och samtidigt är det otroligt roligt att köra. Det är ett tv-spel som många säger, jag sitter i mitt zwiftrum hemma med datorn och lurar och kör tävling mot andra damer i min klass världen över. På riktigt och samtidigt inte.

Förra tisdagen var det dags för första tävlingen i omgång nummer två. En så kallat scratchrace, först över mållinjen vinner och får mest poäng och sedan fallande antal poäng utifrån sin placering. Vi skulle plocka många höjdmeter fördelat på två varv med en rejäl lång stigning per varv och så lite småkuperat efter det. Stigningen skulle ta runt 6-7 minuter. Hade det varit en stigning hade loppet passat mig bra, jag kör rätt bra uppför och kan hålla på länge. Allra bäst gör jag mig på en kuperat banan där backarna är runt 3-4 minuter.

Även om banan inte riktigt var det jag är bäst på hade jag som mål att ta ordentligt uppför och inte spara på någon watt alls. Jag skulle gå all-in och hänga med förstaklungan så länge det höll. Jag skulle gå lika hårt på andra varvet och inte ge mig. Lyckades jag med det hade jag gjort det bra.

Jag höll mig till min plan och lyckades göra en bra första backe men tappade klungan inför den lilla sista knixen. Förtvivlat försökte jag jaga i kapp utför men det var lönlöst. Efter en stund i ingenmansland lyckades jag gå i kapp några och efter ytterligare en stund kom en gäng i kapp bakifrån. Lagom till andra gången uppför backen vill jag gråta, av trötthet. Att veta att man har över 6 minuter fullt blås uppför var knäckande. Men jag gav allt och kom upp och kunde hänga med in i mål. Någon spurt där i andraklungan hade jag inte. Men en placering runt 30- strecket var jag nöjd med.

I tisdags var det dags igen. Andra deltävlingen och ett poängrace på schemat. 10 sprintar, 5 varv på en kort bana och ett intensivt race från start till i mål. I våras körde vi race på samma bana, men då 10 varv och dubbelt så många sprintar. Jag minns att jag gjorde ett bra race och höll mig i första klungan ändå in i mål. Jag var start i banans enda backe och kunde hålla klungan i den platta sprinten. Med andra ord hade jag ändå ganska gott självförtroende.

Men så ska ju kroppen vara med på noterna. Det var den inte. Jag hade haft huvudvärk under dagen och kände mig lite trött. I första sprinten var jag rökt. Det vill säga 200 meter in i loppet. Det fanns ingenting att spruta med. Jag såg första klungan försvinna och hamnade i en andra klunga som jag tappade i första backsprinten. Men jag gav mig inte och tänkte att jag skulle förvalta de 20 minuter som loppet skulle ta. Verkligen mata watt. Det höll i ett par minuter innan jag fick inse att det var bättre att jag försökte hänga med klungan bakom mig och ta mig i mål.

Ändå rätt okej känsla i uppvärmningen

I mål kom jag och var så slut att jag låg på köksgolvet och andades medan tevattnet blev klart. Det var verkligen inte min dag men jag hade trots allt fått ett bra pass till handlingarna och eventuellt tränat min spurtförmåga litegrann. Skrattade lite inombords åt hur allvarligt det går att ta ett tv-spel och hur slut jag kan bli av det. Aldrig att jag ligger och flämtar efter ett träningspass utomhus på samma sätt.

Tisdagarna race med Eir skojar man som sagt inte bort!

3

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: