Torsdagsfyror toppat med en vidrig cirkel

Har ju kommit igång med vinterträningen på riktigt nu. Trainer och styrka. Mysigt eller bara helt enkelt nödvändigt för att bygga bra cykelform.

I dag stod ”vanliga” fyror på schemat. Tröskelliknande träning blev det i går när jag hoppade in för Hasse och körde hans 75:a. I går var mina ben sega, riktigt sega. Tror att hoppande, utfall och annat jobbigt som friskvårdsutmaningen bjuder på tar hårt på mina ben.

I vilket fall som helst hoppade jag upp på Fujin vid gott mod. I dag var jag klok att inte lägga på för mycket watt, Trainerwatt som Hasse säger. Det är svårt att veta hur mycket jag kommer att orka. Jag är inte alls lika stark och uthållig som jag var i vintras och i början av sommaren. Det är lite svårt för självförtroendet att sänka. Men bättre det och fixa hela passet igenom. Så jag började på 240 watt och det kändes lätt. Jag försöker att hålla kadensen uppe, för då utvecklar jag mest kraft.

De två första på 240 sen höjde jag upp till 250 watt och även där kändes det som jag kunde ha lagt på lite mer. Det märktes även på pulsen som inte gick upp så mycket som jag ville. Det får helt enkelt bli nästa gång. För att var ärlig är nog fyror det jobbigaste som finns att utföra. Tiden sniglar sig fram och de där fyra minuterna jag vilar bara svischar förbi. Pannbenet får jobba för det är så lätt att bara ge upp. Syran står långt upp i öronen och hjärtat är på väg ut. Nöjd kunde jag varva ned en stund och klappa mig lite på axeln, genomförde med flaggan i topp!

Vidrig cirkel efteråt. I dag gjorde jag utfall, kålmasken (jisses vad omsidig jag är allstå), doppa tån, helt enkelt att göra enbensböj stående på en stol och upphopp med spark i baken. Där förvånade jag mig själv med att vara ruggigt spänstig! 15 minuter helt utan vila och sen ville jag helt bara lägga mig på mattan och dö.