Tövädret grusar effektivt mina planer

Det är 10 dagar kvar tills jag har tänkt att cykla 15 mil fatbike. Det är då Global fatviking går av stapeln och jag har utmanat mig själv att verkligen cykla långt och länge. Fatbike på snö är inte riktigt samma sak som att cykla racer på landsväg. På fatbiken tar det tid. Väldigt lång tid. Jag har sett framemot det här men inte riktigt tränat så som jag tänkt. Fler mil på fatbike hade varit bra. Några fler längre pass. Och just nu mer snö.

För det här tövädret som kom grusar effektivt mina planer. Vi fick en rejäl dump med snö och vintern kom äntligen på riktigt. Kallgrader, pistade skidspår, skoterpreppade fatbikestigar och snöulliga träd. Nu regnar det och ömsom fryser på. Det är glashalt på vägarna och fatbikestigarna är mjuka för att sedan bli rena rodelbanorna.

Som väderleksrapporten spår kommer det bli kallt men det finns ingen snö i sikte fram till till helgen den 25:e. Jag har inga dubbäck på fatbiken och utan känns det som en kamp på liv och död. Jag har fått erbjudande om att låna dubbdäck men jag känner mig ändå lite tveksam. Även om dubbäck biter på is känns det inte riktigt roligt eller tryggt i så många timmar.

Det finns också ett lite orosmoln till och det är mitt vänstra knä. Det gör ont efter att jag cyklat fatbike. Man sitter lite bredare med benen och det kan vara det som ställer till det lite. Det gör sedan att knät blir lite skörare när jag skejtar. Förra vintern kunde jag inte skejta men i år har det gått. Men allt för mycket cyklande är inte bra och är det då värt att tjurigt cykla länge? Nej inte riktigt.

Men jag vill ju göra något som utmanar både orken och pannbenet. Som får mig att bli så där härligt trött jag brukar bli efter långa lopp. Göra något där jag får planera energiintag och göra små delmål för att klara det. När jag började oroa mig lite för knät kom jag på två alternativ som jag berättade för Hasse.

Skejta eller staka ett Vasalopp i längt. Det vill säga 9 mil eller cykla en Vätternrunda inomhus på trainern i Zwift. 31,4 mil eller vad den numer mäter.

Hasse som allt mer sällan höjer på ögonbrynen när jag kommer på saker att göra tyckte ändå att det var lite väl ändå. Så länge på cykeln inomhus var obegripligt. Det har han har rätt i. Men samtidigt så där galet att det känns roligt att ta sig igenom det. 9 mil på skidor vet han att jag klarar så det var väl egentligen inte så mycket till utmaning och för att vara lite klok kanske det är dumt att skejta så många timmar när det är på gränsen att jag klarar ett par utan känningar. Staka så länge behövs det lite mer träning inför annars går jag sönder.

Så nu när regnet öser ned börjar jag inse att det kanske ändå blir en Vätternrunda inomhus och att det kommer krävas enormt mycket pannben. Kanske en förvarning till grannarna om att det kommer surra från ovanvåningen i många timmar. Hur många vet jag inte. Vad kan det ta? 9- 10 timmar?

Så nu ska jag reka en lämplig bana i Zwift som är relativt platt och ändå bjuder på lite variation. Sedan ska jag hålla alla tummar jag har att väderleksprognosen ändrar sig och det kommer ny fräsch snö. Jag cyklar hellre utomhus…..