”Träna hårt- vila hårt”

Fika är trevligt. En fin sysselstätning under vilodagar. Fast jag fikar även annars också.

Är väl en bra plan tänker jag.
Jo för vila är viktigt. Det vet vi nog alla.

Jag tror på fasta vilodagar. Då är det lättare att inte hoppa över dem. Inte bara tänka att jag vilar när kroppen säger det. Jag är nämligen rätt dålig att lyssna på vad kroppen säger. När jag känner mig som mest stark vill jag gärna tuffa på. I stället ska jag vila då av erfarenhet.
Sedan tar jag fler vilodagar om jag känner mig tröttare än vanligt. Fasta vilodagar gör att min kropp får en chans att återhämta sig och bygga upp sig igen. Träning bryter ju ned kroppen och under vila repareras den. Enkelt uttryckt. För att jag ska få resultat av min träning måste jag helt enkelt vila. När jag är sliten har jag svårt att komma upp i puls när jag ska det är ett tecken på att ta det lugnt. Trots att känslan i kroppen säger att det är superjobbigt säger pulsen något annat. Likaså om mina muskler är tunga och kroppen känns som ett tröskverk att få i gång. jag sover lite sämre på natten och kan vara lite småirriterad utan anledning.
I bland kan det dock vara en liten lurig känsla och träningen kan kicka gång den igen. Det är det som är svårt.

Extra viktigt blir vilan när jag också har ett heltidsjobb, ett familjeliv och inte kan återhämta mig på samma sätt som de som har träning som sitt jobb. Men även de har vilodagar. Jag är inte elit, jag är motionär. Hasse skrev förresten ett bra inlägg om det häromveckan som är läsvärt!

Det är inte det minsta imponerande att inte ta vila tycker jag.  Det inte alltid den som tränar mest som vinner om ni förstår vad jag menar. Det är den som har fått till balansen, som tränat smartast.
Att träna mycket, att tex göra sk runstreaks ger status i vissa sociala medier. Aldrig vila ett motto för vissa. Det är ingen nyhet det matas vi väl med vi som hänger i dessa sammanhang. Sedan har vi alla olika mål med vår träning och vad vi vill uppnå. Det tänker jag inte grotta vidare i.

Men vila är svårt. Jag blir lätt rastlös. Vila behöver inte heller alltid innebära total inaktivetet. En promenad i lugnt tempo eller en utflykt på fjället gillar jag. Hinner med sådant som jag inte hinner annars.  Huvudsaken är att jag inte tränar och det innebär att jag inte går till gymmet. Styrketräning även om den inte ger puls är träning. Så tänker jag.

Nu har jag två vilodagar på raken, Kroppen hurrar för jag är trött och har haft en tung träningsperiod i mina mått mätt bakom mig. På lördag ska jag åka en skidtävling. Då vill jag vara utvilad. För mig fungerar det bra att helvila två- tre dagar innan när det handlar om skidor. Så har jag gjort inför öppet spår. Jag tränar hårt och vilar hårt nu. Ungefär så. I kväll och i morgon innebär det att jag hänger lite extra i soffan. Tar bara nödvändiga promenader i jobbet. Sedan åter jag som vanligt även om jag inte rör på mig. Nu lite extra för att fylla på depåerna inför lördagen. I dag består vilodagen av att jobba såklart, försöka hålla mig vaken på eftermiddagen och sedan trängas med halva Östersund på Willys för att få i hop morgondagens fredagsfika på jobbet. Hasse och dottern ska på spinning.. Jag är inte ett dugg avundsjuk faktiskt.
I morgon, dagen innan race vet jag att det blir ännu lättare att vila. Då är fjärilarna i magen enorma och alla tankar upptas av hur jag ska klara loppet, inte bryta stavar, få till fästet och köra så fort jag förmår. På söndag har jag nog inte en enda tanke på att röra mig mer än i onödan.