Tränar hon inte?

Var väl ett tag sedan det kom någon träningsrapport på den här bloggen. Tränar jag inte?

Nej eller jo. Eller litegrann men nästan inget alls.

Förra helgen fick jag besvär med magen. Den som alltid krånglar till och från. Nu var det inte som tidigare och jag låg med feber i måndagen och var till läkaren på onsdagen. Han remitterade mig vidare till sjukhuset och sjukskrev mig. Jag är inte sjuk i det avseendet att jag inte får träna. Det var helt okej tyckte läkaren om jag orkade och fick i mig mat. Det har varit det största problemet. Jag som annars inte gör något annat än äter.

Nu ska jag inte måla fan på väggen. Det behöver inte vara något.

Nu är det tisdag. Jag mår lite bättre. På lördag är det Norrlands på tempo. Jag är ju anmäld. Som tur var anmälde jag mig inte till linjeloppet. Ville fundera lite på det. Det mina vänner skulle vara helt omöjligt att genomföra. Tempot känns väl rätt avlägset att jag skulle kunna prestera något vettigt då. Har testat tempobanan och kört lite trainer och bortsett från sadelbekymmer har mina wattsiffror varit pinsamt låga och benen som små sladdriga sparrisar.

Svettbild med sparrisben och tom blick.

Men visst är det hoppet som sist överger en? Vem vet, värsta superkompesationen och toppform på lördag? Harkel…glad att detta kom i slutet av sommaren och inte mitt i. Lite gulligt faktiskt, som en krona på verket av en säsong kantad av det ena efter det andra. Helt ärligt skrattar jag lite mitt i all frustation.

För er som väntar på någon fin träningsrapport får vänta lite. Har inte så mycket att förtälja på det omårdet. Däremot har jag massat annat att skriva om!