Alla träningspass är inte lätta men det var fint ute

Jag skulle kunna frisera sanningen lite i dag. Skriva att det var en helt magisk löpaunda. Att jag blev hög på livet medan jag flöt fram mellan stenar och kände mig lite så där sprättig uppför som jag i bland gör. Att kroppen kändes stark och knäna inte bråkade. Att det var precis så där underbart fint som bilderna säger.

Eller så skriver jag som det var. Att hade jag startat löprundan i ett elljusspår eller terrängbanan hemma i stan hade jag vänt innan jag ens kommit ett par hundra meter. Struntat i att springa och varit sur. Jättesur. Det enda idag som tog mig framåt var omgivningarna och tanken på mat.

För i dag var det en stel och stapplig kropp som inte alls tyckte att mitt påhitt om kuperad fjällöpning var en bra idé. De stackars fötterna halkade mest omkring bland stenarna och benen orkade inte hålla steget uppe. Det brukar vända efter en kilometer eller så mässade jag tyst för mig själv när jag försökte hålla Hasses rygg upp till Jaktstugan. Det vänder. Tålamod. Där uppe skulle det gå utför. Jag halkade till och hamnade lite snett med höger fot. Lite smärta i vristen som gick över.

När det väl bar utför från Jaktstugan ned till Jors-Karivallen fick hjärtat vila lite. Jag som trodde det skulle vända hade fel. Utförslöpningen kändes ungefär så där som det kan kännas när bromsarna på cykeln inte tar och det går lite för fort. Okontrollerat. Men vända hem var inte ett alternativ för jag skulle aldrig orka springa upp till Jakstugan. Att jag då hade två rejäla stigningar kvar på tänkt runda hade jag förträngt. Hasse däremot skuttade fram.

När han lägligt behövde uppsöka ett dass och fann till sin stora glädje (och kanske även min?) ett med dasspapper nere vid Jors-Karivallen la jag mig på rygg i gräset och ville inte resa mig något mer. Jag var så trött och stel och då hade vi bara lufsat 5 km. Lyssande på fåglarna och kände mig ändå tacksam att jag befann mig på fjället och inte i något tråkigt elljusspår. Det var ju trots allt smärtsamt vackert omkring mig.

Vi lusfade vidare och gick när det blev brant. Uppför den steniga stigen som inte längre syns så bra mot Nyvallsslagan. Där, nästan på toppen av fjället gjorde benen kanske lite mindre ont. Vi rullade sedan utför ända ned till Vemdalsskalet och Anorak. Utför är inte så lätt när kroppen är trött. Där någonstans började knät på höger sida göra riktigt ont. Jag haltsprang, tjurig och ledsen och tänkte att min kommande utmaning (den som jag inte bloggat om men som handlar bland annat om madrasspaddling…det kommer ett inlägg sedan) och marorna inte blir genomförbara. Satt en stund på en gammal fäbodstig och stretchade låret. Det hjälpte och jag fortsatte med ett enda fokus. Hem och äta. Äta mycket. Vila. Sova. Hem. Bara en tung backe kvar, den  upp till skalet och i dag form av transportsträckan för slalomåkare vintertid. Segt och jobbigt.

Stoppade klockan efter 2 timmar och 12 minuter. Rejält långpass. 14.3 km skvallrar om att fjällöpning inte sker i gasellfart. Förvisso sker inga löppass för mig i gasellfart. Men ändå.

Det är inte alltid som träningspassen är lätta att genomföra även om det kanske kan uppfattas så bland alla blogginlägg här.  I bland undrar jag vad jag egentligen gör. Om jag verkligen måste röra på mig. Om det inte är trevligare att soffhänga. Å andra sidan så är det väl sådana här pass som bygger lite karaktär? Eller åtminstone får kommande pass att kännas lite bättre. Det är bara det att det är så svårt att få en tung cykelkropp att förstå att den kan springa. Att det går. Benen börjar sakta vänja sig men det tar tid.

Trots att dagens runda får klassas som ett skitpass är jag nöjd att vi tog oss ut. Försommarfjället är vackert och alla kilometer här stärker mig mentalt inför Vemdalen fjällmaraton. Jag rekar för att kunna ta bit för bit i höst.

För den som är nyfiken på rundan finns kartan nedan. Är man pigg är det en fin löparrunda!

[iframe height=’405′ width=’590′ frameborder=’0′ allowtransparency=’true’ scrolling=’no’ src=’https://www.strava.com/activities/605957272/embed/189a62279a9e3d3100241f667e741314a03b5d04′]