Underbara vinter just nu

Så här mycket snö som vi har just var det länge sedan vi hade. Vintern 2011, mitt första öppetspår år minns jag som snörik. Vi hyrde grannstugan här i Storhogna en vecka i slutet av januari. Åkte runt i ett sagolandskap. Året därpå var vi uppe runt lucia och även då i ganska stora mängder snö. Första vintern som stugägare 2013 var det ganska okej. I alla fall här i Storhogna. Sedan blev vintern inte riktigt som den brukade. Runt julhelgen de senaste åren har det varit tö och blåst och isiga spår. Även i fjol trots att vintern kom redan i november.

I år kom vintern lite senare men sedan med besked. Det har kommit ännu mer snö här än hemma i stan. Snödjupet är mer än midjehögt och träden är inbäddade i snöull. Det gnistrar och decembersolen sprider ett varmt ljus. Vi har skottat upp fina vallar till stugan. Bara det är ett tecken på riktigt vinter och något vi inte fått göra på många år.

Det är fint att få bo så här. Det som gör Norrland till vad det är. Trots korta och i bland kalla somrar har vi vinter och snö. Trots att det är kallt är det inte det på samma sätt som söderöver. Jag minns mina tidiga barndomsvintrar i Västerås som kallare än de vintrar jag har här. Just för att det i regel är torrt. Hur det stämmer låter jag vara osagt. Men ändå.

Att jag får möjligheten att ha ett av de finaste spårsystemen en knapp kilometer från stugan är en ynnest. Och skidor vintertid är något jag inte skulle kunna vara utan även om det inte alltid är så roligt när inget stämmer. Men så kommer dagar när jag påminns om varför jag lägger ned så mycket tid i skidspåret och varför jag bor här.

Som i dag när jag fick sällskap av Erika. Medan hennes Claes, hans dotter och Hasse tillbringade en dag i Björnrikes pister åkte vi dit för att äta lunch. Anslutningsspåret från mig och vidare över Vemdalsskalet och upp på fjället mot Björnrike. Vi hade planerat att åka hem samma väg men föret var kärvt och bitvis var skejtbädden mjuk. Vi gjorde nog ett par för många foto- och stanna- och njutastopp för att vi skulle hinna innan solen gick ned. Dessutom blev det kallare ju närmare Björnrike vi kom. Men det gjorde ingenting alls. Vi fick tid att sitta kvar efter lunchen på Björnrikegården och värma oss vid brasan. Vi fick 18 km av sagolikt fin skejt i dag. I ett lugnt och skönt tempo. Vi fick en dag ute och behövligt solljus. Det är fint nog.

Det bästa av allt är att jag har en hel vecka kvar i stugan. En semestervecka att åka så mycket skidor jag orkar, cykla skoterspår om de är hårda nog eller bara rulla runt i stugområdet. Tid att ta en tur till Jaktstugan och äta våfflor och dricka kvällskaffe utomhus.

Som sagt- underbara vinter just nu!