Våffelafterwork, morgonspänst och distanspass

Det var längesedan jag cyklade med happyfolket i stan. Om jag minns det rätt var det en morgonride för några veckor sedan. Innan dess minns jag faktiskt inte. Det har inte passat och så har jag haft en liten issue med mig själv. Om att jag inte riktigt kan hänga med på grund av att jag varit för långsam/i dålig form. Det är självklart bara något jag har inbillat mig. Synd så klart men saker går ju att ändra på. Som att gå all-in på sällskapscykling i dagarna två och bli så där trött jag längtar efter att få bli.

I går bjöd Sara Rönnberg in till afterwork på fatbike med Tjärnänge Våffelstuga som mål för turen. Dit hade jag aldrig varit men sett bilder på facebook och hört gott om den via vänner. Hasse som var hemma i stan följde med och vi mötte upp 9 andra vid Sandvikens camping och tog oss via skoterled upp till våffelstugan. Jag som tagit ur lite för mycket luft fick slita rejält uppför. Den är så hemskt tung och seg min fatbike och att försöka hålla tempo är svårt och jobbigt. Men å andra sidan måste jag ta i lite om jag ska bli starkare.

Vi satt en lång stund i våffelstugan. Ät en med dryck för 50 kr eller så många man vill för 140 kronor. Självservering, tända ljus och våffelos blev en mysig kombination. Jag lyckades få ned fyra våfflor, långt i från våffelsstugans nya våffelrekord på 16 stycken. Lars Löfgren lyckades med det konststycket och kunde imponerande nog cykla vidare efteråt.

Vi kom hem sent för att vara en torsdagskväll och Hasse åkte vidare till Storhogna för att jobba. Jag ställde väckarklockan. Hade jag sagt att jag skulle köra happymorningride var det bara att se till att jag kom upp. Ett par timmar senare ringde klockan och jag ville somna om. Vem kom på iden att sätta väckarklocka på en ledig dag? Men jag tog mig upp.Packade ned en bar, ombytesunderställ och buff i väskan och fyllde vattenflaskan. Förra gången jag dubblerade morgoncykling och distanspass glömde jag dryck och energi och timmarna blev extra slitsamma.

Mötte upp det morgonpigga gänget vid hotellet och rullade i väg med betongsuggor till ben. Det var en slitsam kamp att hänga med i tempot och jag halkade efter nästan direkt. Efter nästan en timme på hårda fina vinterstigar i Lillsjön och Spikbodarna vaknade kroppen till och jag hade ork att ligga i tät till frukosten.

Med lite ruggig känsla i kroppen och med fuktig cykeljacka rullade jag tillbaka upp mot Lilljsön och vinterrundan för att försöka få in fyra timmar på distanskontot. Uppe i skogen skulle jag få skydd för den kalla nordvästvinden som drog in under morgonen. Jag trampade i lugnt tempo och lät tankarna vandra i väg. Till sommarens mål som kanske inte blir av när lopp ställs in, till tankar om hur träningen ska läggas upp efter återhämtningsveckan som kommer nu. Första två timmarna gick ändå ganska bra även om jag ville vända hem ett par gånger. När klockan slog över de där timmarna var det som kroppen la av. Jag pausade solen mot en vägg och åt min bar medan jag funderade på om jag verkligen skulle orka två timmar till. Lovade mig själv att hålla ut en timme till i alla fall och cyklade ut mot Lugnvik när jag tagit mig ur skogen.

Mötte en hemsk motvind och hade strategin att inte befinna mig så nära hemmet. Minst 45 minuter till porten. För huvudet ville hem, kroppen med. Jag fantiserade om mat, om bullar och kaffe och frågade mig själv varför jag ens gör sånt här. När jag vände fick jag skön medvind och lite piggare ben och skrattade lite åt det faktum att jag skulle avverka ett par 30 sekunders fartökningar i slutet av timme 4. Så som jag ofta gjorde förra vintern. Klarade jag det då skulle jag klara det även i dag. Det skulle inte se snyggt ut men känslan efteråt skulle vara värd det. När man klarar något trots att kroppen bara vill lägga sig ned vila. När jag hade en halvtimme kvar såg jag en ände på turen och för att skarva ihop de där sista minuterna åkte jag köpte en bulle från Frejas Bakeri.

Det blev ännu en fredag med sammanlagt 5 timmars cykling och det är skönt att klara av de här passen även om det var väldigt jobbigt idag. Jag är uthållig i år helt enkelt. Efter nästa vecka som inte alls är planerat det minsta byter jag ut lite av distansträningen och fokuserar på att försöka bli bättre på att hålla rygg på mina happyvänner. För det är en förbaskat fin känsla att kunna hänga med så som jag kunnat förut!