Vårkänslor och mjuka grusvägar

Häromveckan spelade jag och Elna in ett poddavsnitt (som snart kommer ut!) och införsnacket som vi har pratade vi om vårcykling. Nere hos henne i Småland har våren kommit längre och jag suckade lite av längtan när hon berättade om mjuka grusvägar, stigcykling och vårvärme. När vi spelade in avsnittet hade det precis kommit en rejäl påfyllning av snö efter en period av halka och tö. Mjuka grusvägar och stig kändes långt borta.

Men när våren eller vårvintern i mitt fall sätter fart går det fort och är omväxlande. Det ska som svärmor brukade säga bli ett par starurar innan det är färdigt med vintern. Med andra snöa ett par gånger långt in i maj. Jag har inte räknat starurarna men det våras även här nu. Från mitt kontorsfönster ser jag hur skatan målmedvetet bygger bo. Flyger i väg och kommer tillbaka med en ny pinne till boet. Gång på gång och timme efter timme. Häromdagen var skidspåren på ÖSK mjuka i solen och jag tänkte att det snart är över med skidåkning för den här gången. Det har varit varmt om dagarna en period och solen har legat på.

I går var jag galet trött när jag stämplade ut från jobbet men hade bestämt mig för att cykla en stund direkt när jag hem. Innan middagen. Jag somnade en stund på sängen i stället. Bestämde mig i stället att cykla efter middagen och fick hitta något som skulle locka mig ut. Jag var för trött helt enkelt. Efter en stunds funderande kom jag på att det kanske skulle vara farbart vid Minnesgärde och där brukar stigen tina fram tidigt. Det fick mig att bli lite mer pepp, likaså att jag bara behövde benvärmare under shortsen och kunde ta sommarskorna. Tempen låg på 6 plusgrader, lite som en kallare dag mitt i sommaren.

Jag trampade ned mot sjön och den grusväg som löper in till stan och fick känna på det där mjuka som Elna pratat om. Det sög fast i mina dubbade däck men jag var lycklig över det. Över att det faktiskt kändes som vår och att snart är det dags att cykla stig igen på riktigt. Jag sladdade bitvis runt i slush och fick träna balans. När jag väl kom fram till Minnesgärde möttes jag av staket och avspärrning. De bygger reningsverk och stigen har varit öppen en period men inte nu. Jag gjorde om min plan och tog mig i stället upp mot Odensala och cyklade lite nostalgiskt de stigar som jag körde förr om åren på vintern. Innan jag köpte fatbike och de flesta körde smalhjuling på hårt trampade stigar.

Med en stor portion vårkänsla trampade jag hem igen och var lite piggare efter en timme utomhus. Frisk luft och lite återhämtningsträning var vad jag behövde och orkade med i går.

Nu är det påskledig och vi stannar i stan. Jag hoppas jag kan få till lite skidåkning och kanske lite skarcykling någon morgon. Det hade varit fint innan snön smälter och blir för mjuk.

Så glad påsk och ät många ägg. Även de där med godis i!