Vilar mig i form

Vi hade egentligen planerat att åka till Sveg och köra Härjedalstrampen i dag. Den därotroligt fina och roliga mtb-tävlingen vi körde i fjol. Men på grund av för få anmälda fick tävlingen ställas in. Vi skulle precis anmäla oss när mejlet kom. Inte för att det hade gjort någon skillnad. Tråkigt så klart men tävlingen planeras att genomföras i höst. Därför hade vi ställt in dagens Egonsträning som vi sedan fick att återuppstå. Jag var pepp på visa upp en rolig teknikslinga jag och Hasse hittade i helgen. Men jag var lite hängig i morse och den här förlamade tröttheten släpper inte. Nog för att jag var mer arbetsför i dag och fick mycket gjort sa kroppen helt enkelt åt mig att vila. Det är ju bara 3 dagar kvar till Sportkullan och onödigt att riskera att bli sjuk. Jag har ju inte bara mig själv att tänka på utan mina lagkamrater. Utan mig ingen tävling för dem.

För att få lite frisk luft tog jag mtb:n til jobbet för att hämta lite saker jag glömt och se om min teori över allt knakande och vinande kring vevparti och bakväxel var de där klingbultarna.  I helt vanliga kläder rullade jag min pendlingstig i tryckande värme och svarta åskmoln. Cykeln en fröjd att cykla på nu när den inte längre lät som ett paket cornflakes. Smet in på kontoret och tänkte svänga förbi den där lilla bmx-banan vid Tavelbäcksskolan.

Ändrade mig, sms:ade syrran och frågade om de bjöd på kaffe. Trampade ut till Torvalla i lugnt tempo och vek av på några mindre stigar. Trots det lugna tempot var min gråa t-shirt svettmörk när jag kom fram. När andra koppen kaffe var urdrucken öppnade sig himlen. Förstod att hemfärden skulle bli blöt. Syrrans kille erbjöd mig skjuts hem men jag avstod. Blir jag blöt så blir jag.

Och det blev jag. Mina ljusa shorts blev genomskinliga när jag spurtade hem. Den rena cykeln lite skitigare. Killgänget jag mötte på en cykelbana tittade lite extra efter mig, troligtvis lyste mina lila boxershorts igenom. Äh tänkte jag, det bjuder ja på.

Nu ska jag tvätta min dotters cykel. Hon ska nämligen köra en form av multisporttävling i helgen. Cypakusti i Skålan, en liten by utanför Åsarna. Cykla, paddla, kuta och simma står cypakusti för och den tävlingen har funnits i många år. Så länge jag kan minnas. Hon har fått cykelsträckan i sitt lag med det passande namnen ”det hänger på Cissi”. Det har tydligen varit just på cykelsträckan som laget åren innan inte fått det att fungera! Sådan mor sådan dotter eller hur var det? Vi båda lär vara trötta på var sitt håll på lördag.

Vet ni? En morgon kvar att kliva upp bara. En endaste morgon sedan behöver jag inte jobba på 4 veckor. Nu är det nära.