Vinterlängtan

I helgen öppnar Vålådalen för längdskidåkning. De är alltid tidiga att erbjuda spår att åka i. Jag läste om skidtestarhelg hemma i stan i början av november. I Storhogna kan det vara spår på natursnö om en månad.

Det är onekligen nära säsongsskifte och jag springer lite mer och kör race på Zwift. Förbereder mig för skidåkningen och längtar vinter.

Jag längtar efter tysta skidturer bland snöulliga granar.

Efter knarret under skejtskidorna när det är många minusgrader och ögonfransarna fryser till is.

Längtar efter turer på sjön nedanför mig. Att staka in till stan och hem igen.

Längtar efter Storhognas högfjällsspår och den lite okända delen av milspåret- metkroken som känns som spåret förr om åren.

Jag längtar till och med efter de där ruggiga, blåsiga eller kalla passen när man ändå är varm i alla cykel eller skidkläder.

Jag längtar också efter helgernas distanspass på fatbiken eller de där turerna efter jobbet med pannlampa.

Efter att få cykla med andra och spåra stigar med nysnö.

Längtar efter skoterspårscykling både hemmavid och till fjälls.

Vinterlängtan är stor just nu. Kanske för att de senaste oktoberdagarna har varit regniga och kalla.

Men innan snön kommer hinner vi nog en helg i Järvsö och många pannlampsturer i skogen. Redan i kväll har jag bjudit in till stigcykling i Fillsta i cykelklubbens på regi. Det blir bra och med sällskap blir oktoberkvällen lite roligare.