Än är inte fatbikesäsongen över!

Det är inte fluffigt och snöulliga träd men det är snö och otroligt fina skoterspår. Åtminstone här i Storhogna. Hemmavid ska det vara grymma förhållanden på de skidorienteringsspår som drogs upp och nu är tillgängliga att cykla på.

Jag har inte känt mig riktigt färdig med vintercyklingen ännu, framförallt inte med fatbikecyklingen. Det blev vår hemma lite för tidigt helt enkelt. Men här i stugan finns det fortfarande snö så jag tog med mig fatbiken till stugan och tänkte köra ett av helgens distanspass på den. Planen var att cykla upp mot Oxsjön och runda fjället mot Storhogna. Men när det ännu en gång blev en stormig dag med snö i luften gjorde vi om våra planer. Att ge sig ut på fjället skulle inte vara särskilt klokt. Det skulle vara bättre att hålla sig i skogen. Skoterleden till Klövsjö från Sångbäcken och samma väg tillbaka lät som en bra ide.

Jag cyklade den turen förra vårvintern men blev hämtad i Klövsjö av Hasse för att slippa cykla den långa backen hem. I dag hade vi ingen skjuts men sa båda att det fick ta den tid det tog. Det skulle vara distans med fokus på att vara ute runt 3 timmar.

Vi fick otroligt fina skoterspår. Hårda och snabba och så där roligt guppiga som de blir när skoterförarna gasar lite ojämnt. Inne i skogen var spåren lite sockriga som gör kurvorna utför roliga när det går att sladda. Lekfullt helt enkelt och sådana här gånger kommer den här typen av cykel till sin rätt. Snöiga stigar i sin ära men att få cruisa fram på skoterspår är något speciellt.

Vi tog det lugnt och hade ingen brådska alls. För första gången på länge kändes min fatbike inte så tung och seg. I stället rullade den lätt och jag kunde hålla så låg puls som jag ville. Mycket tack vare hårda skoterspår men också för att kroppen kändes pigg och inte lika seg som tidigare.

Vi tog en fika på Stenugnsbageriet innan vi vände tillbaka hem i skön medvind. Tog oss sakta uppför Torrvallen igen och vek sedan vidare upp mot Sångbäcken för att leta skoterspår tillbaka till stugan.

Vi hade ingen aning om hur lång den sista backen skulle vara och var vi skulle vika ned. Men vi gjorde en chansning. Hasse som var trött gjorde ett hästjobb den sista kilometern av motlut och fick sedan skön belöning när det planade ut på en större myr. Vi passerade anslutningsspåret mot Katrina innan jag fick syn på en skoterled som gick åt det håll vi har stugan. Där fick vi fjällvyer och kunde susa ned i Sångbäckens stugområde innan vi rullade hem via vägen.

Det blev inga tre timmar men väl 2.5 timme och 27 km av fin cykling. Det var inte strålande sol men vackert ändå. Väder är väder som jag brukar säga. Det har sin tjusning oavsett.

I morgon väntar distans på skejtskidorna. Spåren ska vara bättre nu än på länge och jag passar på, vem vet, det kanske är sista skidturen för i år. Däremot så återstår nog en hel del fin vårcykling på skoterleder häromkring fram till påsk!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: