• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Tunneljakt – ett sätt att göra distanspasset roligt

Tunneljakt – ett sätt att göra distanspasset roligt

Distanspass kan vara oerhört tråkigt i bland. Tiden går sakta, cykeln går sakta och det är svårt att tänka på något annat än att bara få passet gjort. Framförallt om jag cyklar ensam. Jag cyklar aldrig med musik i öronen utomhus. Vill inte skärma av mig på det sättet och riskera att inte höra bilar. Därför behövs något som distrahera mina tankar när jag ska vara ute längre. 

I dag blev distanspasset riktigt trevligt. 4.18 timmar som faktiskt gick fort bortsett från en liten dipp vid två timmar. Jag hade ett mål med dagens runda bortsett från att det på schemat stod fyra timmar och 3 spurter under den sista timmen. Jag skulle hitta stans med omnedjs alla tunnlar. 

Fredrik Tackman, en cykelbekant som ofta kommer med lite roliga ideér har under tid cyklat runt i stan och bockat av tunnlar ( i det här fallet även vägundergångar, inte långa tunnlar, ni förstår säkert) på sina cykelpass. I happyrforumet på Facebook delad han tidigare i veckan med  sig av en idé att göra en grej av det framöver. Lite som orientering. Hitta så många  tunnlar som möjligt och passera dem bara en gång . Spännande och roligt och jag såg det som ett bra uppslag att öva lite på dagens distanspass. Det borde inte vara så svårt tänkte jag. Att hitta i stan och runt om är jag bra på. Jag hade skaplig koll på alla tunnlar och la upp en plan för att ta dem i en bra ordning utan att behöva cykla så många krokar runt dem. 

Jag ställde klockan ganska tidigt i morse för att hinna cykla fyra timmar innan Hasse och svärfar skulle komma i in och hämta mig. Laddade upp med en stor frukost och packade ned en bar i ryggfickan och sportdryck i cykelflaskan. Tackade vädergudarna för några få minusgrader och vindstilla på morgonkvisten och trampade iväg i gryningen med sikte på första tunneln strax efter mitt jobb. 

Jag mötte inte många människor men anade att cykelvägarna skulle bli ganska fyllda med folk och hundar längre fram på dagen. Lördagsflanörerna brukar vara många till antalet. Hundar lite tvärs och kors över cykelbanorna också. 

Jag trampade på i skön långsam fart och kände mig nöjd med att tagit mig ut och att jag skulle få köra så långsamt jag ville i dag. Benen kändes tunga och stela efter två lite tuffare träningsveckor. Prickade av tunnel efter tunnel och försökte hålla räkningen för att ha något att tänka på. Var det tunnel 16 eller 17? Räkna lite snabbt, den sista var 16, ja 17 passerades ja. Jag snurrade runt i Torvalla och fascinerades över hur många tunnlar det finns och framförallt vilket nät av cykelbanor Östersund är. Cykelbanor som annars korsas eller fungerar som transport till nästa stig. Tänkte också att graffiti faktiskt är ganska snyggt i annars tråkiga vägundergångar. 

Stigcyklist som jag är var jag tvungen att byta väg mot stig. Fredrik har inte bara bra ideér utan även en stor vilja att hålla stigar cykelbara även om de t kommer snö. Även han en eldsjäl. Han har nämligen handskottat en stig som han tidigare i höst röjde och gjorde cykelbar (med markägarens tillåtelse såklart). Nästan 500 meter snirklig och rolig stig på hård skare som jag med ett stort leende körde fram och tillbaka. Tänkte att den kilometern av stigcykling skulle göra passet extra trevligt och att det kanske skulle finnas lite på Frösön också. 

Soluppgång i Odensala

När jag prickat av Torvalla och nedre Odensalas 24 tunnlar mötte jag soluppgången nere vid Sportfältet i Odensala och vek sedan upp mot Lillsjön och de tunnlar som jag hade en aning om skulle finnas runt vårt köpcentrum i Lillänge och de lite längre bort mot Lugnvik och Brittsbo. Frösön ville jag spara till allra sist eftersom det skulle bli perfekt att kunna köra mina spurter uppe vid Frösö Camping. Där skulle det inte vara så många människor i farten och jag skulle inte behöva skrämma någon med mitt frustande. 

Det blev inte så ljust i dag men vackert i Badshusparken. 

När klockan närmade sig 2.30 timmar stannade jag  till efter gångbron till Frösön för att äta en bar för att ha energi till spurterna. Nu hade stan vaknat och jag fick sick-sacka bland människor och medelhastigheten sjönk ytterligare. Men det gjorde inte så mycket. Jag låg i bra puls och behövde inte köra fortare än vad jag gjorde. Kunde kosta på mig ett par fotostopp lite här och där. 

Isen har lagt sig, har vi tur blir det en medvind för långfärdsskridskor i år!
Cykel mot sjö kallar vi den här.

Klockan pep för sista timmen och den första av 3 spurter. Att maxa i 30 sekunder kan låta lite men när benen trummat på i 3 timmar innan och var lite kalla av vinden blev det så jobbigt att jag mådde illa efteråt. Vilade ett par minuter och upprepade två gånger till med solen i ansiktet uppe vid Frösö Camping. Kände mig riktigt nöjd som genomförde passet med väl godkänt och att benen faktiskt orkade med ett så långt distanspass efter en vecka av långa tröskelintervaller och tung styrketräning. 

Jag gillar att längta efter saker under ett pass. Som liten en belöning för utfört arbete. I dag i form av upptrampad stig ned genom skogen vid Valla Norra. Ett par minuters stig som gav mig extra energi till att ta mig upp för de lite sega backarna på Frösön och vidare hemåt för mat och varm dusch. 

När klockan tickade över på 4 timmar hade jag 6 km kvar till 70 km. Ojämnt tal i kilometer kändes inte okej. Jag är nämligen lite fånig och kan åka upp och ned för gatan hemma bara för att få jämn siffra innan jag stänger av klockan. Så i sakta mak tog jag en omväg hem och kunde stanna vid porten med 70.5 på klockan. Inte jämt men över 7 mil i alla fall och 38 tunnlar tagna. Jag hade missat en och visste en extra som jag inte tror Fredrik åkt. Den ligger lite längre bort mot Brunflo och skulle inte passa in i mitt rutt. Den får jag ta nästa gång!

Så tunneljakten föll väl ut och var ett roligt sätt att få något annat att tänka på under tiden. Något att planera, vilken väg var bäst, hur lyckas jag att inte ta en tunnel två gånger. Räkna antal och se att siffran växer. Inte trodde jag att nästan enbart cykelvägar kunde vara så trevligt trots allt. Dessutom är det riktigt tillfredställande att kunna bocka av ett långt distanspass och veta att det gör nytta längre fram. Håller jag i distansträningen under vintern kommer sommarens äventyr bli lite lättare att ta sig igenom!

Är du nyfiken på passet finns det här på Strava. En snurrig historia!

Har du tränat något i dag?

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: