Vintercykling i dagarna 3

I fyra dagar har Östersund bjudit på vinter. I torsdags kväll fick vi den första snöcyklingen när vi snurrade i Brunflo. På vägen dit ett lätt duggregn som övergick till mjuka snöflingor ju högre upp vi kom från Storsjön. Under snön blöta och leriga stigar. På vägen hem frös jag så mycket om händerna att jag nästan grät. Regn, snö och fartvind är ingen bra kombination för frusna händer även om jag hade mina varmare skidvantar på mig. Insåg då att det blir en vinter till av för mig onormalt kalla händer. De vitnar fort numer och jag får exprimentera med lager på lager och tjocka överdragsvantar. Det fungerar bra när jag cyklar men är svårare när jag åker skidor. Allt ryms sällan i stavarnas kontrollremmar. 

I fredags avstod jag morgoncyklingen. Dels hade vi kommit hem sent på torsdagskvällen och Hasse la på dubbdäck på min mtb vid midnatt. Och så vaknade jag med ett litet oklart kill i halsen. Jag priortierade sömn och en lugn fredagskväll i soffan i stället. 

I går förmiddags bjöds det in till Happyride i Spikbodarna, Lillsjön och Torvalla. Martin stod för stigvisning och vi var 19 stycken som halkade omkring på snöiga och hala stigar. Ett skönt lugnare tempo med färre stopp. För mig några nya stigar som jag ville åka igen.  Dubbäcken kändes lite overkill och cykeln tung, så som den gör den de första turerna med vinterdäck på. Dopper posten krånglade i det lite fuktiga vädret och utförsåkningarna blev plötskigt svåra igen. Man vänjer sig snabbt att kunna sänka sadeln och ta lite trixiga partier på ett bättre sätt. 

Det blev inget kaffestopp under turen, det som annars brukar vara standard för turer av detta slag. Men precis som Martin skrev i eventet skulle det inte vara så trevligt att stå still i ruggvädret allt för länge. I stället ett kort stopp efter turen vid Lillsjön innan alla bröt upp. 

I morse mötte vi Sandra och Robin på samma ställe som i går. Det blev nästan samma runda igen. I dag på frusna snabba stigar där snön som trampats ned gav ett grymt grepp. Dubben kändes inte tunga och jag körde med riktigt fin teknik. Det kändes som de där torra dagarna när stigarna är snabbare än vad man själv är. Nu var tempot inte högt men det kändes snabbt och det är en fin känsla. 

Det var en riktigt fin vinterdag. Kall och krispig som den brukar vara i december men en sol som fortfarande värmer. Jag kände mig pigg och utsövd och det tack vare att vi ställt om till vintertid igen. 

Vi hittade en fikaplats om vi allihop sa kände som den vi fann i april när vi gick på tur till Rutsdalen. Då låg solen på och värmde gott och lika i dag. Vi huttrade lite när vi cyklade vidare och letade oss från bortre Torvalla tilbaka till Spikbodarna och hem. Lite över två timmar med dagsljus som blir så nödvändigt nu och fram till våren kommer. 

Det blev tre riktigt bra cykeldagar. Vintriga cykedagar.  Lugna de som var utomhus och ett Zwiftrace i går som gav lite syra. I dag var benen så där skönt trötta. Den känslan som jag saknat under månaden som gått. Även om jag varit ute en del på cykeln har timmarna var få jämfört med under sommaren. Oktober har fått vara vilomånad. Det som tidigare varit en lika tuff månad som alla andra och kanske inte gett den återhämtning som behövs för att kunna köra en vettig vinterträning. Nu känner jag mig lite piggare och pepp på att snart göra skidpremiär och bygga bra grund för nästa år. Dessutom ska jag försöka få lite fart på fatbiken och hålla mig frisk så jag kan köra Nalovardo Fatbike race med flaggan i topp. Kanske fokusera på att hålla mig på cykeln den här gången. Det gick inte så bra i fjol. Racereporten från loppet kan du läsa här om du vill. 

Jag har haft lite planer. Varit ganska säker på vad jag vill göra men som vanligt har jag lite svårt att bestämma mig. Det blir självklart det där långa loppet jag skrev om tidigare i Norge. Hjärtat säger också lite andra utmaningar nästa år. Något som jag varit sugen på i några år. Att få vara nybörjare igen, köra riktigt tekniskt och utmana många av mina rädslor. Det sitter lite i utrustning. Jag ska återkomma när jag väl bestämt mig och lämnar en liten cliff hanger.