Abloc Home Challenge

Abloc ordnar lite roliga event i Jönköpingstrakten, som vintervarianten av Vätternrundan och några gravelevent. Jönköping ligger ju väldigt långt härifrån och att vara med har känts omöjligt långt. Men så förde den där viruspandemin ändå med sig något gott i all eländighet. Möjlighet att faktiskt delta i ett event men på hemmaplan i sann social distansering. Bara jag och Hasse.

Jag såg eventet i går och vaknade pepp även om det blåste rejält ute. Vi laddade upp med stor frukost, fyllde två termosar med kaffe och väntade in livesändningen som skulle ske på Instagram. Där skulle alla deltagare få veta de fem fotouppdragen som skulle utföras under dagen för att kunna vara med och tävla om fina priser.

Sjöutsikt, fika, leende, slingrig väg eller stig och afterbikedryck fyllde vi vår att fota-lista med och gav oss ut. Slingrig väg? Var hittar man en sådan frågade vi varandra innan vi ens kommit utanför dörren. Hur långt bort ville vi trampa i kylan och blåsten? Stig var ju inte ens lönt att tänka på nu när vi fick påfyllning av snö.

För vinna lite tid i planeringen att hitta den slingriga vägen så började vi dagen med det vi kanske är allra bäst på. Att hitta fika. I eventet ingick också det fina i #supportyourlocals och vi svängde in på Frejas Bakeri för bullar. Själva fikaplatsen och fikabilden till tävlingen skulle vi ta lite senare.

Vi bestämde oss för att cykla ut på Frösön. Jag hade en tanke om att det kunde en bli en fin bild om Hasse åkte utför den där slingriga intervallbacken jag brukar köra från Lövsta. Med tunga trötta ben efter ett lite intensivare löppass i går tog jag mig ut på ön. Hasse var inte heller så pigg. Skönt tänkte jag, då håller vi nere tempot.

Innan vi nådde Frösön såg jag det första riktigt bra fototillfället på sjöutsikten. Den som vi har runt hela stan. Än är det fortfarande gångväg över Storsjön och ledkryssen sitter kvar. Från Frösösidan skulle solen ge lite finare ljus och stan få agera fin fond. Jag tänkte att det skulle bli en riktigt häftig bild, vatten, ledkryss, Östersund i april.

Nöjd av att satt den första bilden rullade vi vidare mot den där backen jag tänkt ut. Med jobbig motvind och tunga dubbdäck tog vi oss upp och jag insåg att de inte alls skulle bli bra. Svettiga rullade vi utför och jag frös innan vi nådde Lövsta och jag kläckte iden att hasse kunde fota färjan som ligger vid Härke Varv som sjöutsikt. Cykel, gul färja och Storsjön. Fränt!

Besvikna såg vi att färjan låg inom lås, bom och galler och Hasse fick fota sjöutsikt från en privat brygga lite längre bort. Vi vände sedan och fick skön medvind bort till Härkebacken. Eventuellt kunde stigen PB-flow vara cykelbar och den är lite slingrig. Vi gick på en nit igen när PB-flow låg i snö och vägen till Sommarhagen bjöd på ett tjockt lager kramsnö. Men fikasuget blev större än motviljan att kämpa sig fram i snö och jag fotade andra bilden- Intåg i vinterhagen med bulle.

I bland får man de bästa ideerna över en kopp rivit kaffe. Hasse hade fått en notis om att vår vän Lars börjat Zwifta. Han har en golden retriver tänkte jag. Goldens brukar se ut som de ler. En bild på en leende golden är bättre än en bild på mig själv. Lite tidigare hade jag tänkt att haffa en hundägare och frågat om jag fick fota men blev lite feg. Lars däremot känner jag ju och framförallt känner jag Simpson. Ett mess senare så fik jag veta att Simson var hemma. Vi kommer om en trekvart skrev jag för jag hade även hittat den där slingriga vägen. Dessutom kläckt en till bra idé till Hasse och googlat fram Slingervägen ovanför oss i Odenslund!

Med dunjackor på rullade vi ned mot Kungsgårdsviken nedanför SM-banan. I den backen upp mot Frösö Kyrka har jag kört många intervallpass och visste att i botten av backen slingrar sig vägen nästan så där fint som man kan se på bilder från Jönköping.

När jag kände mig nöjd med bilden plockade vi de höjdmeter vi nyss tappat och fick skön medvind hem till Lars. Simpson var lite tveksam till att le på beställning och efter en rad serietagningar fick jag i alla fall en tunga och ett par leende ögon innan vi tog oss an den sista bilden utomhus för Hasse. Slingervägen ovanför oss.

Vi kunde pricka av den och klockan tippade över 2.30 timmar. Ungefär så länge som tårna klarade kylan och träningspasset var planerat i tid. Vi bestämde oss för att åka hem och grädda våfflor till lunch och dricka afterbikekaffe i cykelmugg.

Strax efter fem var det livesändning och prisutdelning och jag tog hem priset för bästa sjöutiktsbild och vann en cykeltröja! Ett mycket trevligt event och framförallt ett roligt sätt att ge distanspasset lite extra krydda. Framförallt en dag som denna när det både var kallt och blåsigt. Utan uppgiften att fota hade tiden inte gått lika fort. Nu var vi inte på långa vägar ute lika länge som många andra men timmarna räckte ändå. Dessutom kändes det roligt att veta att man cyklade med andra fast på olika håll i landet. Tänk vad uppfinningsrikedomen har blivit stor i dessa tider av social distansering till varandra.

Mer sådana här äventyr framöver och stort tack Abloc för att ni förgyllde min lördag!