Årets sista i Björnen?

Minst en gång per säsong, och allra helst på höstenkanten brukar jag åka till Åre och cykla några timmar i Björnen. Några gånger har jag kombinerat det med annan fjällcykling eller med leden Våfflan. Allt för att det ska kännas värt att åka de 20 milen fram och tillbaka. Att det blir på höstkanten är helt enkelt för att det är lite folk i farten. Det passar mig bäst.

Den sommaren och hösten har mina planer inte alls blivit av, än mindre de jag haft tillsammans med Cissi. Norge regnade bort bland annat och det höll även den torsdagen också göra. Hon hade en ledig dag och jag hade lagt in om semester och vi höll båda tummarna för ett okej höstväder. Dvs ingen snö eller regn. Tidigare i veckan såg det mörkt ut men vi bestämde oss för att trotsa vädret och åka till Åre oavsett. Näst sista titten på väderleksrapporten gav en hint om att regnet skulle komma på förmiddagen och vi bestämde oss för att åka tidigt. Vid frukostbordet i morse när jag kollade vädret för sista gången hade SMHI tagit bort allt regn och det kändes som en högvinst. Ett par ynka plusgrader skulle vi kunna hantera!

Vi möttes av en snöpudrat Åreskuta och ett nästintill folktomt Björnen på så när byggarbetare och liftarbetare som testade liftarna. När vi packade ur bilen försökte solen kika fram. Det såg ut att bli en bra dag och vi var pepp på att cykla även mina ben är tröttare än på mycket länge.

Cissi hade inte testat leden Graniten som kom till förra året, den som har en rolig röd avstickare och som hon skulle tycka om. Vi tog oss upp i lugnt tempo och konstaterade att hösten verkligen kommit långt här. Träden har tappat sina blad och de få plusgraderna skvallrade om att vintern bara är någon vecka bort.

När vi tagit Graniten två gånger och testat den väldigt fina och inte så tunga nya klättringen upp åkte vi vidare ned mot lederna vid trailcentret i Björnen. Med otroligt fin utsikt körde vi röda Spettet och den svarta Schaktet. Perfekta avstickare som ger lite utmaning, framförallt på höstkanten när det är blött. Cissi som haft lite hjärnspöken att jobba med efter en krasch på berget gjorde det bra. Tryggt och med bra position på cykeln tog hon lederna utan problem. Centrerat och fint över cyklen och inte långt bak som man kan hamna i om man lite rädd när det lutar utför.

När vi fikat och tagit två vändor till på lederna packade vi i hop oss och åkte till Mörsil för att luncha på Kretsloppshuset. Ett fantastiskt fint ställe med en lugn skön miljö att äta i. För en växtnörd som mig är det lisa för själen att få sitta bland växterna. Det blev en finlunch, en makalöst god kycklingsoppa och en lång stunds surrande innan vi åkte hem till stan igen.

Även om diselpriset just i dag toppade på över 28 kronor var det ändå värt att åka de där milen för två timmars cykling. Jag behövde en dag med Cissi, få cykla, skratta och bara hänga. Få göra den där höstsvängen till Björnen innan vintern, för jag tror att det var sista svängen upp nu.

En väl spenderad semesterdag helt enkelt och eftersom jag inte jobbar fredagar en välbehövlig långhelg!