Blåtira och spricka i ramen- men turen var fin

Det var en sådan där fin dag i dag. Fortfarande sommarvärme över Jämtlandet med 22 grader i solen och nästan ingen vind. Ovanligt för att vara 7 maj. Jag hade planerat att cykla ut på Bynäset för att ta den lite längre stigen där mellan staketen och se hur hjälmen jag utvärderar åt Egons cykelaffär känns i värme.  Skulle också fota lite bilder för det inlägget som kommer ut snart.

Innan vi åkte till Spanien var jag där med Martin och Jimmy och halkade omkring i fluffig nysnö. Jag ville så gärna se hur fort jag om kunde åka det 5,4 km långa segmentet. Tog mig via några andra väl utvalda stigar med mycket tekniska partier med god fart och mycket mod. Fylld av självförtroende tryckte jag på ordentligt längs med bynäsetstigen och kände att benen levererade mycket fart. När klockan pep på strax under 20 minuter efter 5 km kände jag mig riktigt nöjd. Sist jag åkte slingan tog det 37 minuter. Det skulle bli en rejäl putsning.

På vägen hem velade jag lite om jag skulle ta en mindre teknisk stig eller prova den hemmabygda dh-banan i Frimansskogen. Den är kort och har ett drop som är lite lurigt men som jag klarat många gånger. Det skulle också bli den snabbaste vägen hem. Valde det sistnämda och lite för överpepp och övermodig gick det åt skogen i dropet. Jag gjorde en kullerbytta över styret när framhjulet gick i roten nedanför dropet. Jag landade med ansiktet i grovkornigt singel medan jag gjorde ytterligare en kullerbytta innan jag låg still med cykeln ovanpå mig. Kände att jag skrapat upp höger sida och slagit mig i tinningen. Som tur var tog skärmen emot den värsta smällen.

Jag kollade hjälm och mig själv och tyckte att cykeln såg hel ut. Yr och omtöcknad trampade jag hem och tvättade av cyklen vid tvättomaten och åkte med Hasse hem i bil. När jag plockade av cykeln från taket såg jag sprickan i ramen. FAN FAN FAN. Förlåt men FAN. Jag har lagat min ram en gång tidigare med bra resultat men det ser inte så bra ut och det här går nog inte igen.

Jag törs inte cykla vidare på den här ramen. Nu står jag utan mtb och är skitsur och orolig över att det kommer att bli en dyr historia. Ironsikt nog så tänkte jag över de värsta rotmattorna på Bynäset att det här med fulldämpad kolfiberhoj kanske vore något att fundera på. På riktigt. Men samtidigt har jag ju en sådan grym hardtail. Antingen gräver jag ned mig totalt och slutar cykla mtb eller så funderar jag på hur jag kan finansiera en ny SLM-ram. En likadan eller fjolårets modell. Någon som vill köpa en temporam? Perfekt om du vill prova på triathlon? Allvarligt för jag ska sälja den.

Bortsett från att jag faktiskt testade hjälmen på riktigt med krasch och allt, att jag troligen kommer att bli ännu mer blå i ansiktet och att jag nu har alla möjligheter att komma i gång med löpningen så var jag ruskigt snabb i dag. Framförallt på två tekniska segment varav ett som går utför. Bynästet då? Jo jag körde på 20.52 vilket gav mig en fjärdeplats totalt bland damer och herrar. Bara runt 1.5 minut efter herrtiden. Rätt bra om jag får skryta lite om mig själv.

Nu ska vi ta med oss mat ut i solen. Njuta av kvällssol och ladda för långpass på racer i morgon. 11-12 mil står på schemat och vädret ser ut att bli lika fint som i dag.