Dagens topptur- Oxsjövålen 1023 möh

Vi fortsätter att utforska fjällen här. Oxsjövålen är inget ny topp för oss bortsett från att vi inte sprungit hit. I fjol lunchade vi på toppen i slutet av september. En kortare dagstur med vandrarkängor då. Vi har även cyklat stigen från Trumvallen och stigen mot Jakstugan nedanför själva fjället.

Ryktesvägen har vi hört att det skulle finnas en liten tunga utan sten mot toppen för fjällen häromkring består mest av sten och Oxjövålen är inget undantag. Med tanke på att Trumvallens fjällridning tar sina hästar upp mot toppen och att Vemdalen Fjällmaraton kommer att har en del av sin bansträckning här skulle vi nog kunna ta oss upp.

Upp tog vi oss. Via vältrampad ridstig och stenblock. Av en händelse upptäckte vi stigen efter Gammelvallen, den som inte är utmärkt på kartan. Att vi sedan tog sikte på fel topp när vi väl hade kommit upp på höjd gjorde inte så mycket. Fördelen med den här löpningen och att man befinner sig på kalfjället att det går att springa nit näsan pekar. I vårt fall mot den rätta toppen.

Hasse som precis nått toppen av den första stigningen. Här har vi cyklat ett par gånger.
Hasse som precis nått toppen av den första stigningen. Här har vi cyklat ett par gånger.
Jag i sänkan mellan fjällen. Foto: Hasse
Jag i sänkan mellan Skuvfjället och Oxsjövålen. Foto: Hasse
Det är verligen vyer som tar andan ur mig och som ingen Iphonekamera i världen kan göra rätta.
Det är verligen vyer som tar andan ur mig och som ingen Iphonekamera i världen kan göra rätta.

Där uppe i snållblåst och med förstärkningsjacka och mössa mådde vi båda som bäst. Tiden rinner i väg på ett häftigt sätt även om kilometerna inte tickar lika snabbt. Det är frihet och en känsla av att verkligen leva. Att stanna och ta sig tid att titta, bara ta in allt det där vackra som vi har helg efter helg och nästan börjar bli vardagsmat för oss. Den hissnande känslan i magen som kommer när man fritt får springa utför lite på skrå. Den är obetalbar!

14 km senare nådde vi bilen. Lite tröttare men nödja och fulla av intryck. Dessutom kändes det faktiskt ganska bra i kroppen i dag. Tempot blir aldrig särskilt snabbt på sådana här turer men till skilland från förra helgens känsla av annöd när vi sprang kändes det som vanligt i dag. Bara därför tänker jag ta en vecka som lite lugnare. För att kroppen verkligen ska få vila ut.

Trumvallens fjällridnings rasttstuga på fjället. Så här skulle Lillkvista ha legat!
Trumvallens fjällridnings rasttstuga på fjället. Så här skulle Lillkvista ha legat!
Mot rätta toppen på skönt underlag.
Mot rätta toppen på skönt underlag.
Det sägs att det ger tur att lägga en sten på ett röse. Det här ett gigantiskt sådant. Självklart la jag en sten och fick sträcka mig upp rejält.
Det sägs att det ger tur att lägga en sten på ett röse. Det här ett gigantiskt sådant. Självklart la jag en sten och fick sträcka mig upp rejält.
Den här utsikten! 1023 möh. Fjällen här inte höga men nog så för höjdrädda mig.
Den här utsikten! 1023 möh. Fjällen här inte höga men nog så för höjdrädda mig.
1

15 Comments

  1. Det ser härligt ut, skulle vilja ha lika nära till fjällen som du och Hasse. Kul att du tar mycket kort och delar med dig om de vackra vyerna.

    • Tack Nettan! I bland är jag rädd att det blir lite för mycket fjällbilder.
      Vi har det bra på det sättet och får påminna oss i bland om att vi faktiskt har förmånen att komma till det här bara 11 mil från stan.

    • Dom är nästan bäst då, bortsett från vårfjällen när skaren är hård och det går att skejta dit näsan pekar, dricka choklad mot en varm husvägg och skejta hem!

    • Det är helt fantastiskt! 🙂 I bland lite svårt att ta in när man vistas i det nästan varje helg, det lätt att bli hemmablind på något sätt även om det inte händer så ofta. Utan fjällen är jag liksom inte hel på något sätt.

    • Det är det! Att kunna springa så där utan leder och hem på skrå efter en fjällkant ger så mycket mer än bara träning. Vi har så pass låglänta och rätt platta fjällhedar här. Lite som att springa på en studsmatta eller i mjuk bomull. Fint för knäna om inte annat!

  2. Hej igen jag har” bara” varit i fjällen om sommaren och vintern då det är helt storslaget och du menar på att våren o hösten är det bästa det låter härligt då har jag något att se framemot. vackra bilder kan det aldrig bli för mycket av .

    • Våren eller mer vårvintern är speciell på sitt fina sätt! Varmt men ändå fin skidåkning i bara underställströja och vita vidder och sol.
      Hösten med sina färger och myggfritt, eller som nu när naturen lövat av sig men ändå skiftar lite i brunt, det tyst och det känns som fjällen väntar på snön. cykla runt i skogen när det är tyst och lugnt. Det är inte alls lika mycket liv som det är när man cyklar på tävlingscykeln på landvägen. gillar fjäll helt enkelt och svar på din fråga så har du mycket att se framemot mot!

    • Vi åkte mot trumvallen och svängde höger strax efter ”korsningen”, skyltat oxsjön numer! Åkte upp till parkeringen och tog gradins väg till Oxsjön och gammelvallen.

    • Ja jag kan inte annat än att hålla med:-) det tycker jag verkligen att du ska göra! Ett tips är att utgå från Storulvån och springa tex jämtlandstriangeln eller så bokar du in dig på Vemdalen fjällmaraton😉

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: