Den oglamourösa höstcyklingen

Den senaste tiden har jag inte lärt inte av mig själv och inte känt särskilt stor pepp till höstcyklingen. Jag hade behövt läsa mitt eget inlägg om hur skönt det faktiskt är bara man tar sig ut även om det är tråkigt väder.

Jag har varit för trött, det har känts för kallt ute, det har regnat, snöat lite och blåst. Det har varit mulet och så grått att det knappt känts som om det varit dag. Jag har kommit hem från jobbet och somnat trots att jag på väg hem tänkt att nu sker det. Nu tar jag mig ut. Så har det slutat i att jag knappt varit utanför dörren. Nu ska jag inte dra ned mig själv alltför mycket. Jag har trots allt tränat, rört på mig och vilat när kroppen velat och det gör faktiskt inte så mycket att jag inte tagit mig ut.

I går kom jag trots allt ut. Det krävdes enormt mycket fokus och bara göra. Jag letade fram lagom varma kläder trots att jag helst av allt hade velat klä in mig i många fler lager. Det tar lite tid att vänja sig vid att det är kallt och jag tänker varje höst att jag inte vet hur jag ska klara ännu kallare dagar när jag vill plocka fram allt jag äger i klädesväg. Jag struntade i att fylla vattenflaksan för den skulle ändå bara frysa ionnan jag kommit i håg att dricka.

Jag hade sett ut en rutt med enkla stigar och väg. Allt för att inte krångla till det. Jag rullade i väg i lätt snöblandat regn och peppade mig själv att det är kul att cykla. Det var grått i skogen, stigarna ömsom hårda och ömsom blöta. Jag hade bestämt mig för att köra lite hårdare på stig och vila däremellan och fick mjölksyra redan på första stigen.

På grusvägen upp mot Opesjön låg det snö på vägen som bitvis övergått till is. Lurigt när man inte vet om det är halt eller inte. Det var grått, kallt och oerhört tråkigt där på vägen. Så långt i från gula löv och höstkrispig luft. Höstcykling när den är som allra mest oglamorös.

Jag tackade mig själv för att jag räknat med en timmes träning. Nästan på pricken en timme senare var jag hemma och hade fått 5 stycken pulshöjningar. Jag klappade mig själv på axeln för att jag tagit mig ut.

I kväll har jag bjudit in till pannlampecykling i Fillsta. Det var så trevligt sist och med sällskap blir det ju lite festligare och framförallt roligare!

Till sist…nu får snön komma. Den här mellanperioden är inte kul. Jag vill valla skidor och ta ut fatbiken och inte slira omkring på isiga vägar och stigar.