En blick bakåt och en framåt – om cykelsäsongen

Det är snart november och en månad som förr om åren var en liten start för vinterträningen och den kommande cykelsäsongen. Jag brukade sammanfatta tävlingsåret som gått, planerade inför det nya och la upp en träningsplan som jag i regel aldrig riktigt följde till punkt och pricka. På den tiden försökte jag kombinera långlopp på sommaren och långa skidlopp på vintern. Det var en svår ekvation om jag hade velat vara som allra bäst på cykel. Så jag blev aldrig riktigt mitt allra bästa på cykel. Jag körde veteranklass och gjorde med facit i hand mycket bra i från mig med tanke på att jag aldrig valde att satsa fullt ut.

Inför SM i XCO 2018 vann jag ett träningsupplägg via She Rides och Guided Hero som aldrig levererades. Jag väntade på det ända in på 2019 och lessnade till slut. I stället signade jag upp mig via Toppfysik och fick ett bra träningsupplägg. 2018 la jag i stället upp min träning själv så som jag brukade med målet att köra ett bra SM. Det gick riktigt bra även om jag inte följde det fullt ut. Jag hade och har fortfarande ingen lust att ge avkall på längdskidåkningen vintertid. Jag tog ett guld i XCE och ett silver i XCO i D30 det året. Två av mina allra finaste placeringar. Här finns racereport från XCE och XCO om du är sugen att läsa!

2019 satsade jag som sagt lite mer med hjälp av Linn Gustafzzon på Toppfysik. Det var intressant och roligt att få sin träning planerad och ha ett schema att gå efter. Det gav resultat och jag hade som mål att köra mina första endurotävlingar. Som ni som läser bloggen vet har det gått troll i mitt tävlande. 2019 gjorde jag återigen illa mitt knä och den gången så pass mycket att en meniskoperation och korsbandsoperation inte längre gick att ducka för. Jag fick lägga ned min satsning men tack vare mer styrketräning så gick rehaben bra och relativt snabbt. Jag hann dock med att köra Offroad Finnmark den sensommaren, bara några veckor innan operationen skulle ske. I så bra form som jag var på höstkanten då har jag nog aldrig varit. Nyfiken på hur Offroad Finnmark var? Äventyrsrapport finns här

Året därpå, 2020 var jag taggad för enduropremiär och hade lyckats bra att komma tillbaka på cykeln. Knät var okej och så kom pandemin. Det var ändå skönt att inte tänka tävling och jag cyklade som jag brukade. Väldigt mycket sommartid och målet var att ändå ha en helt okej grund och kunna slå mina egna Stravatider. 2021 var det samma sak, oklart med pandemi och jag cyklade som jag brukade.

2022 kom den äntligen, min tävlingspremiär som råkade infalla med SM. Ska man ändå göra premiär kan man göra det storartat så att säga. Det var så roligt som jag hade föreställt mig och jag ville gärna köra några fler av den sommarens tävlingar. Men när svärfar blev allvarligt sjuk la vi det på hyllan. 2022 blev så ett jobbigt år och i december gick svärfar bort. Vi var rätt slitna mentalt båda två inför den här sommaren 2023.

Men jag ville gärna göra en tävlingssäsong även om jag balanserade på den där tunna tunna linjen mellan för mycket stressymptom och hålla huvudet ovan ytan. Men med en ödmjuk inställning till att min dagsform varierar kraftigt och att det i bland inte alls går att träna hårt, köra utför eller cykla länge gick det ganska bra. Jag nötte teknik och blev snabbare allt eftersom. Jag stakade en hel vinter när min vänstra knä inte pallade att skejta och jag körde lite race på Zwift. Men någon struktur hade jag inte.

Det visade sig vara ett bra upplägg. Göra det som kroppen ville, variera lite och strunta i att pressa intervaller och regelbunden distansträning. Jag har aldrig varit så bra utför som i år och har orkat trycka på emellanåt och min grundfart är högre. En del av min bra åkning och fart ska tillskrivas min nya cykel. Den har lyft mig, tagit fram det bästa ur mig och är förlåtande. Sedan är det ju alltid ändå jag som trampar.

Allt kändes riktigt bra inför endurotävlingen på hemmaplan. Jag skulle ha kul, försöka köra bättre än mig själv och njuta av nummerlapp, skönt häng och bergets fina leder. Men så kraschade jag ett par dagar innan, bröt handleden, fick en hjärnskakning och insåg att det var 2023 års tävlingssäsong det.

Även om jag hade kunnat köra någon av de senare tävlingarna i år har jag inte vågat eftersom min handled inte riktigt håller för så mycket tuff utförskörning i flera dagar. Visst har det känts tråkigt men samtidigt har det varit en fin cykelsommar. Jag kom tillbaka, kunde köra utför, har ägnat många timmar på landsvägscykeln, kört rullskidor och sprungit.

Nu då, 2024? Jag funderat mycket på det. Under en period ville jag lägga upp min träning igen. Träna strukturerat och verkligen lägga tid på att bli riktigt bra och stark. Se vad det skulle ge för effekt och sedan köra så många endurotävlingar jag har råd och tid med nästa sommar.

Men det är inte det jag egentligen vill kom jag fram till. Jag vill fortfarande köra så många tävlingar jag har råd, ork och tid till men om det blir en eller flera spelar ingen roll. Bara det blir en i alla fall. Jag vill inte ge avkall på skidåkningen eller sociala cykelturer för att det står något i mitt schema. Jag gillar visserligen struktur och behöver rutiner och emellanåt något att träna inför men jag går alltid utanför de där ramarna hur bra de än är. Jag tycker om att cykla, jag tycker om att känna mig stark och jag gillar att träna mycket och hårt i bland men också bara cykla för cyklandets skull. Jag gillar att göra det samma på skidor. Jag skrev tidigare om det här med upplevelseatlet och det är ju det som jag är, om än med en liten tävlingsnerv i mig.

För om jag bara håller i gång, gör det som jag tycker om och som kroppen orkar och vill kommer jag med all säkerhet ha kul på tävling nästa sommar. Det handlar mindre om att ta pallplatser och mer om att utmana mig tekniskt på cykeln. För det som ger adrenalin numer är att klara något som känts läskigt och svårt eller ett riktigt snyggt och bra åk eller när jag hållit rygg på en snabb cykelkompis.

Så framöver blir det skidor, en del fatbike, en del Zwift och tid att nöta tekniska saker. Jag vill lära mig att göra en manual och lära mig att hoppa längre, högre och bättre. Det kommer säkert bli en del andra ställen att testa cykla på nästa sommar och massor av tid hemmavid.

Det låter som en bra plan. En alldeles utmärkt bra plan!