Upplevelseatlet

Upplevelseatlet tänker du, vad i hela friden menar hon med det? Är det ens ett ord?

Det är Inte ett sådant där ord du kan hitta i en ordlista. Men det är ett bra ord eller mer en beskrivning av något som jag tror kommer växa allt mer. Det är ett ord jag fick av Elna och jag ska utveckla det liter mer.

När jag började cykla på allvar efter min första Vätternrunda och framförallt när jag började tävla i Damer 30 i långloppscupen skulle man kunna säga att jag var elitmotionär. Jag tränade mycket och strukturerat och inte riktigt på motionsnivå och var inte på elitnivå. Något däremellan som jag med många andra hamnade i och fick det i mina öron lite illa klingande ordet elitmotionär. Min träning var prestationinriktad och jag längtade efter hösten så att jag kunde cykla fikaturer och strunta i intervaller.

Jag tänkte många gånger att när jag bestämmer mig för att det är slut på tävlandet ska jag sälja min tävlingscykel, köpa en cykel mer mycket slaglängd och åka runt och upptäcka stigcyklingen. Jag läste artiklar om vackra vyer och fjäll att cykla i Norge, om fantastiska leder i Skottland, om långa galna lopp i Alperna där det handlade om att ta sig i mål och jag läste om lika långa utmaningar i Nordnorge. Jag såg framför mig en helt annan typ av cykling som lockade och en annan cykling med inslag av den kick som tävlandet gav mig.

Jag såg också hur jag även när jag bestämt mig för att sluta tävla ändå skulle få fortsätta träna med ett mål i sikte. Träna för att orka länge och mycket, för att nå ett större mål m handlade mer om att utmana mina egna gränser än att komma före någon annan i mål. Träna för att kunna njuta av att upptäcka en annan del av cyklingen, skidåkningen eller löpningen. Träna för att orka cykla i en vecka någonstans utan att få ont i kroppen, behöva vila flera veckor efteråt och för att uppskatta cyklingen under tiden.

Att träna för upplevelsen skulle lockade allt mer. Jag ville upptäcka fjällen runt stugan, hitta nya stigar hemma i stan, jag ville springa fjällstigar och åka skidor fjället. Pausa för att fika mer än för att äta en bar. Sakta men säkert skiftade jag över till just detta i kombination med tävling och nummerlapp i Långloppscupen. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna avstå skidåkning på vintern för att nöta intervaller inomhus på trainer för att bli lite bättre. Jag var trots allt inte då dedikerad till tävlandet att det som gav så mycket mer än jagandet efter pallplatser skulle sättas åt sidan.

Det dröjde några år innan jag själv gick köpte cykeln med mer slaglängd och fick från tight lyckra till baggy shorts och ryggsäck med fika i stället för ryggfickor fulla av energi. Men på vägen till den cyklen upptäckte jag mycket, samlade på mig nya stigar att cykla och deltog i lopp och tävlingar jag inte trodde ja skulle göra. Som multisport, fjällmaror och skidlopp på 20 mil. Allt med inställningen att ha roligt, njuta av omgivningarna och få bli trött efteråt.

Det har hänt något under åren där fokuset skiftat från att träna som proffsen till att upplevelsen mer står i centrum. Det cyklas lika mycket eller kanske mer men inte enbart för att prestera utan för att uppleva och njuta. Klara av sin utmaning man bestämt sig för. En Vätternrunda, ett långlopp eller en liten bytävling hemmavid.

Utifrån detta tycker jag mig att se att efterfrågan efter paketerad cykling växer. Läger och kurser tar större plats och gärna på en plats som inte är hemmavid. Det googlas mer efter tis på cykelstigar och ställen att besöka och att boka en lokal guide är inget konstigt. Att få de bästa stigarna, de bästa fikaplatserna och den bästa cyklingen är viktigt.

De större skidorterna satsar på cykling sommartid med fokus på familjerna. Det görs lättillgängligt och med tanken att skapa minnen och upplevelser. Det finns snart en mindre bikepark i varenda hörn av Sverige. Trailcenter växer fram och kommuner inser värdet av att satsa på cykling för att locka ännu fler turister. Cykla och upplev något nytt.

Det är en häftig och rolig utveckling och något jag tror kommer bli större. Att röra på sig och få de hälsovinsterna är fortfarande viktigt. När man kan kombinera det med sånt som ger lite extra guldkant på tillvaron som en grym kurs, lyckliga fjärilar i maggropen på en fin stig eller kaffe på en fjälltopp mår man nog som allra bäst just då. Just det här är nog det jag vill stoppa in i ordet upplevelseatlet. Det som jag tror vi kommer att få se mer av.

Numer handlar min egen träning om att få uppelva, vara stark så länge som min kropp orkar, kunna lära mig nya saker och ha roligt. Det kan lika gärna vara att staka ett helt Vasalopp ,köra en enduortävling eller hänga i en bikepark. Eller varför inte ett par timmar i ett skidspår draget nedanför mitt hus? Något jag inte skulle orka utan träning.

Vill du läsa om Elnas tankar kring upplevelseatlet ska du klicka dig vidare till hennes inlägg. Det är spännande läsning! Så slutligen är jag nyfiken på vilka tankar du får och hur du själv ser på begreppet! Lämna en kommentar nedan.