Happymorningride fyller 10 år!

I dag är en stor dag, det är nämligen så att happymorningride fyller 10 år. Det firades stort i morse med hederligt höstblötväder och en tur på MTB-banan. Precis som för 10 år sedan när den allra första upplagan kördes. En par dagar innan premiären skrev jag ett inlägg om en av Happyride Östersunds grundare Stefan, som kommit med ett alldeles ypperligt förslag. Att ses tidigt en fredag och cykla för att sedan äta hotellfrukost tillsammans. Fenomenet Le Peleton fanns i Umeå och Stockholm och var stort då för 10 år sedan. Där kördes landsväg men här uppe blev det mtb. Stefan döpte det allra fösta till Le Peleton (mtb-edition) Vi samlades vid dåvarande Scandic City 05.55 och vi fem tappra själar körde ett varv på mtb-banan innan vi åt frukost. Jag minns att Hasse mötte upp vid frukosten. Vi fick låna handdukar att sitta på och hade rabatt på hotellfrukosten. Inte anade Stefan vad han dragit i gång den gången för 10 år sedan. Att det skulle leva in i 2025 och med stor säkerhet flera år till.

Och vilken resa det varit. Le Peleton blev Happymorningride. MTB-banan kördes ivrigt den första hösten. Målet var alltid att vara snabb till skidbroarna för att få vila. Efter vändningen tillbaka till stan började våffelsuget göra sig påmint. Det fanns nämligen våfflor på frukostbuffén.

Det har varit TV med på turerna, tidningen har besökt oss flera gånger. Det har varit turer i spöregn, i sommarhetta och i över 20 minusgrader. Vi har haft jultema med utklädnad där kreativiteten varit stor. Cyklade julgranar, lucior, tomtar och allehanda knytt. Mtb-banan blev utbytt mot Spikbodarnas stigar, Rannåsen, skogarna runt Kånkbacken, Frösön och till och med Böle. Vid något tillfälle tappades deltagare bort, någon har fått punktering, några har träffat varandra och människor och har kommit och gått. Och hotellet har varit detsamma men bytt namn ett par gånger. Det är ändå häftigt! (

Under pandemin 2020 blev det till ett med ett par morgoncyklingar på Zwift. Inte en succe men väl en gemensam tur på morgonen.

Jag har varit med från början med efter pandemin och när jag inte längre jobbade fredagar tappat det lite. Mina happymorningrsrids har varit sporadiska tyvärr. För jag vet hur roligt det är, hur fint det är att få cykla med människor man cyklar med i ett decennium. (hur galet lät inte det) Framförallt vet jag ju hur oroligt god frukosten är.

Jag har varit i bra form, i dålig form, sladdat efter, varit längst fram och blivit avhängd. Känt mig svinstark och alltid oavsett känsla fått bra träning. Jag har kört mtb, fatbike och vid ett par tillfällen kört landsväg.

I morse kom jag i väg lite för sent. Jag hade knappt 18 minuter att ta mig in till stan för att inte missa gänget och firandet. Jag fick köra tempo på Marinen, en brutal start på morgonen med hög puls redan ett par hundra meter hemifrån. Men jag hann med någon minuts marginal. Där vid hotell Östersund var 11 cyklister inklusvie mig som ville cykla. Anders Hedlund styrde upp rundan via mtb-banan och den var precis som för 10 år sedan blöt och lerig. Jag slirade inte omkring lika mycket som då på finmönstrade däck. Min hårda start fick benen att ge upp någonstans på vägen tillbaka. Men det gjorde inte så mycket ändå. Jag fick cykla med vänner, möta dagsljuset och äta god frukost. Prata minnen och cykla med Marie Krysander igen. Länge länge sedan sist.

Som sig bör när någon fyller år bjöd Lars Eklund på tårta och han och Anders hade satt i hop en lunta bilder på papper som det bläddrades i. Det blev ett väldigt trevligt firande och den där tårtan gav den extra energin som behövdes för att ta omvägen över skogen hem!

Jag lovade mig själv att jag ska försöka ta mig i väg mer regelbundet framöver. Jag behöver det här, träningen förstås men kanske ännu mer det sociala. Jag saknar cykling i grupp, saknar happykompisarna och den där känslan efteråt när man hem och känner att man fick ett riktigt bra start på dagen.

Vill du läsa mer om Happyrides så sök på det i sökrutan längst ned. Det finns massor av inlägg!