Jag köpte en ny skidhjälm efter jag opererade knät…

Dagen efter den sista knäoperationen köpte jag en ny skidhjälm och en ny skidjacka. Linkade omkring inne på en sportbutik fast beslutsam (och lite naiv) om att jag skulle åka slalom en gång till denna vinter. Bortom den där naiva tanken förstod jag att det kanske inte skulle vara möjligt. Slalom är något som belastar ett knä mycket och vårsnö svårt underlag. Men skulle det inte gå att åka den där här säsongen skulle jag åtminstone ha en ny hjälm. Jacka var jag i behov av oavsett ändå.

Nu gick operationen bra och rehabiliteringen efteråt snabbare än jag trodde att den skulle göra. Det blev ungefär 2veckor av lättare träning och efter någon vecka till var jag tillbaka där jag var innan operationen och lite starkare faktiskt. Jag har nästan full rörlighet i knät nu men musklerna behöver lite mer tid att bli lika starka som på det andra benet. Men det är inget som har begränsat mig i längdskidåkningen och på senare tid inte heller på cyklen.

För någon vecka sedan pratade jag med min sjukgymnast om möjligheten att åka slalom igen och han tyckte jag skulle testa lite försiktigt. Det är så skönt att ha någon att bolla med när huvudet oftast vill mer än kroppen och jag gör inte saker som inte är vettiga. Men det blev inte ingen utförsåkning då utan jag väntade lite till. Tills sportloven var över och tills i går.

Jättenervös med ny hjälm och dotterns pjäxor och nyvallade och slipade skidor stod jag redo i Klövsjö för att se om knät skulle klara ett par timmars åkning. När vi åkte i Björnrike och i Klövsjö innan operationen kändes det riktigt bra. Jag var stabil och kunde åka som förr. Och framförallt hängde huvudet med. Jag ville ha samma känsla i går.

Riktigt bra kändes det dock inte. Inte i de svarta backarna där underlaget var lite slagigt. Då hade jag svårt att stå emot med knät. Trycka ned och parera. Insåg att det fattas muskelkraft. Huvudet hängde heller inte riktigt med. Jag kände mig stel och vågade inte lita på varken skidor eller min förmåga.

I stället surfade vi lättare backar och åkte över på Storhogna och det kändes bra. Och jag sa till Hasse flera gånger att jag inte fick vara besviken på mig själv. Det är trots allt bara runt 6 veckor sedan jag opererade knät och saker och ting får ta tid. Huvudsaken var ändå att jag faktiskt stod på slalomskidor igen.

Och jag fick ju användningen för hjälmen trots allt. Kanske hinns det med några timmar till i pisten innan säsongen är över. Vi får se. Vårföret som är nu är kanske inte det bästa för lite svaga knän.

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: