Lofsdalens fjällpark – en cykelhelg att minnas

Alla bilder har Hasse Gustafsson tagit! Ni hittar hans instagram här

Jag har fantastiska människor i min närhet. Människor som jag många många gånger träffat via cyklingen. Ett par av dem är också mina kollegor. Kollegor i det jag gör utanför mitt ordinarie jobb. Eszter Simone är en av dem och vi har för andra gången arrangerat tjejcykelläger i Lofsdalen. Första gången var i höstas precis när fjället skiftade i rött och gult och fjället tomt efter sommarturisterna. En perfekt tid att cykla och en prefekt tid att uppleva fjällen. I år valde vi att förlägga lägret när fjället vaknat efter vintervilan och fjällbjörkarna slagit ut. Precis innan sommarsäsongen drar i gång på allvar och bara det nästan bara är locals i byn.

Lägret blev fullbokat snabbt och vi valde att ha samma koncept och upplägg som förra gången. Till skillnad från i höstas valde Jag och Eszter att bo i hennes stuga och kunde därför öppna upp för två deltagare till. Vi bjöd in till en träff via nätet i maj och gav deltagarna en chans att presentera sig för varandra, komma med frågor och lyssna till en komprimerad föreläsning om fjällcykling. Även det uppskattat.

Jag var pirrig och förväntansfull när jag åkte upp till Lofsdalen på torsdag förmiddag. Jag pausade för lunch på min stugbro i Storhogna innan jag åkte sista biten och mötte upp Eszter vid Skoterköket. Vi hämtade den första laddningen med mat och nycklar till stugan vi hyrt uppe på Höglandet. En stor, rymlig och fin stuga med utsikt över Sömlingshogna och fjällen på södra sidan.

Vi hade incheckning från 15 på torsdagen och vi visste med oss från i höstas att tjejerna skulle droppa in en efter en. Därför var det smidigt att kunna värma färdiga portioner lasange allt eftersom.

Det blev ett härligt sorl i stugan när alla var på plats. När rummen var fördelade och vi ätit klart skålade vi i bubbel och hälsade välkommen. Pratade lite om vad som skulle komma och lite kring utrustning. Tjejerna fick perstentera sig och berätta lite om deras cykelvana.

När klockan blev lite för mycket för en torsdagskväll åkte vi ned till Eszters stuga och jag somnade nästan direkt.

Vi inledde fredagen med lång frukost och ett förmiddagspass med fokus på teknik. Enkla basövningar som bromsteknik och kurvtagning på Hovvärkens parkering och genomgång av cyklarna. Regnet hängde i luften tillsammans med en liten nervös känsla och stor förväntan från tjejerna. Vi placerade ut koner och förklarade övningarna och sedan fick de öva. Gång på gång och allt medan tiden gick blev de allt säkrare och tekniskt bättre. En häftig utveckling att få se!

När både jag och Eszter till slut blev åksjuka över att följa all kurvtagning och tjejerna fått in tekniken avslutade vi förmiddagens pass på parkeringen. Vi hade hållit på lite över en timme och mer information skulle nog inte gå in. Dessutom började hungern ge sig till känna. Mer teknikträning skulle ändå ges ute på Fjällparkens fina leder efter lunch! Dessutom hade vi lyxen att ha egen fotograf i Hasse med oss. Han fick låna elcykel och kunde följa med utan större ansträngning och dyka upp vid väl valda ställen.

Efter god soppa och några koppar kaffe rullade vi gemensamt upp till parkeringen igen och följde sedan den gröna Panoramaleden upp till ”Hjärtat” där alla lederna utgår i från. Vi skulle cykla både grön, blå och röd led och stanna vid olika partier för att öva teknik. Lofsdalen Fjällpark mtb har något för alla. Från det allra enklaste gröna till svarta avstickare. Dessutom många ställen som utmanar och ger bra teknikträning. Ett perfekt ställe att ha läger på helt enkelt!

Vi började med grönt som bjöd på flowiga svängar, trävelodromer och massor av fin slät stig. Sån där som får mungiporna att bli riktigt breda. De tips vi gett kring kurvtagning fick övas ännu mer nu. Vi tog oss upp mot ”hjärtat” igen via fin klättring med vacker utsikt. Ni ser ju nedan på bilderna!

Tanken var först att fika vid vindskyddet vid Hjärtat men det fanns gott om energi hos tjejerna för att köra en blå led innan paus. Vi bestämde oss för att fika vid vindskyddet där sittliften slutar och parken nås från den. Dit tränade vi lite större velodromkuvor och lite stenigare partier.

Fika är ju något som ligger mig varmt om hjärtat. Det vet ni som följt mig länge. Därför skulle en lägerdag inte vara komplett utan en riktig cykelfika utomhus. Vi hade köpt kakor och tjejerna fyllt sina termosar med kaffe och te och ryggsäckar med extra energi.

Vi satt en lång stund på fjällkanten och lyckades både undvika allt för mycket mygg och de små regnskurarna som väderleksrapporten utlovat. När klockan började bli lite mycket och vi hade en hel röd led att ta oss an innan middagen bröt vi upp och cyklade den blåa upp igen.

Från blått till rött är steget lite större. Stigen smalare, de tekniska partierna lite svårare och mer utmanande. Det fina är ändå att det finns alternativ och nästan allt är helt rullbart bortsett från två mindre dropp. Därför gav vi tjejerna valet att följa med på den blåa och fortsätta den utan att vika in på rött.

nnan den röda leden tog vid övade vi att ta oss över stenar och hitta en bra teknik i en av de pumptrackssträckor som finns. Det sistnämnda blev en favorit hos många och leendena stora. Hade tiden funnits hade vi nog varit kvar i pumptracken ännu!

Det allra sista vi testade på var de två droppen i slutet av den röda leden. Ett som kräver att man har tekniken, farten och modet och ett mindre som ska gå och rulla med rätt teknik. Det mindre droppet testades av några och Camilla samlade mod och körde det stora! Med pepp och stöttning från en grupp är det i bland lättare att tänja på sina gränser och våga lite mer.

Efter ett par timmar ute och tröttheten började göra sig påmint rullade vi tillbaka ned till stugan. Det är bättre att ge sig när fokuset börjar svikta lite resonerade vi.

Vi sa hejdå till Hasse som åkte tillbaka till Storhogna och vi värmde älggryta i stugan och pratade bort kvällen. Studerade noga väderleksrapporten som såg ostadig ut inför lördagens fjälltur på Stenrutsleden. Men fjällväder är fjällväder och allt ändras snabbt. Vilket även vädret på lördagen gjorde.

Men mer om Stenrutsleden och mingel på Kokhuset tar vi ett ett inlägg längre fram.