När man inte vill missa skaren

Det är den tiden på våren när det lönar sig att kliva upp tidigt för att hinna få ett par timmars fin cykling innan snön mjuknar. När solen väl kommer fram går det fort från hård underlag till mjukt och sockrigt. Skoterlederna blir svåra att cykla på och det skär igenom. Tidigt på morgonen efter kall natt är däremot stenhårt och en fröjd att cykla. Det rullar lätt och även gamla skoterspår bär. Har man riktig tur, som jag hade förra våren går det att cykla över myrar. I år har det snöat lite mer och inte tinat och frusit på samma sätt om i fjol. Så skaren håller inte på myrarna ännu.

I går på påskdagsmorgonen mötte vi upp Sandra och tog oss via skoterspår till Opesjön. Fatbikens breda däck gjorde att det frasade i skaren och gjorde det svårt att höra varandra. Solen värmde redan och himlen var alldeles klarblå. Väderprognosen hade utlovat mulet väder lite senare under dagen .

Vi gjorde en kort kaffepaus ute på sjön och lyssande till en orre i skogskanten. Solade lite innan de första molnen drog in. Vi gav oss av mot Spikbodarna för att få köra vinterrundans stigar och få en andra fikapaus i ett igenrasat vindskydd längs med fångstgropsleden. Nu hade solen gått i moln och det började bli så där fuktigt kyligt det är på vårkanten när det bara är solen som värmer ännu.

Vi tog hemöver via vinterundans stigar som fortfarande var hårda. Någon timme till och de skulle bli alldeles för mjuka för att cykla för dagen. Vi skildes åt i Lillsjön och jag och Hasse cyklade hem och klockan var inte mer än halvelva. Vi hade fått ett par timmars fin cykling och kände båda två att det var väl värt att kliva upp tidigare en ledig dag. För man vill inte missa skaren så här års!