det bästa äventyret är det som blir av

#blogg100, #cykelblogg100 – 53 dagar

Mer än hälften av tiden har gått sedan jag hoppade på #blogg100-projektet och Elnas utmaning med ett cykelrelaterat inlägg per dag. 53 dagar för att vara exakt. Att blogga ett inlägg per dag trodde jag inte skulle vara så svårt. Däremot skulle ett cykelinlägg per dag bli lite knivigt. Men det har gått över förväntan. Jag har i bland fått grunna lite på cykel och så poppar det upp lite ideér. Jag tänkte väl att jag skulle kunna skriva lite […]

Läs vidare

Tårtkalas och packat inför Spanien

Mitt dotter fyllde hela 14 år i går. Jag blir lika brydd varje år, inte över att hon fyller år men att tiden rinner i väg. Det var inte längesedan hon var liten och nu 14 år. En ålder jag förövrigt är glad aldrig återkommer. Det var inte lätt att vara tonåring inte och jag är glad att min dotter är lite mer städad än vad jag själv var i samma ålder. Inte lik mig men söt ändå, eller hur […]

Läs vidare

Inte bara backar som ger starka ben

Det behövs lite fartträning också för att min kropp ska vakna till liv. När jag får trycka på med hög kadens driver mina ben fint även svagt uppför. Bäst går det om jag har någon på rulle. I dag vågade jag även att ligga på utför skalspasset i värsta tour de france-stil och tappade inte så mycket på Hasse. Vi har rekat grusväg, trampat ned till Näsvallen och Trumvallen och häpnat över hur vackert det är! Vi kom inte ändå […]

Läs vidare

Utflykt, stugfys och ruggigt skitig cykel

Det blev vilodag från cyklingen i dag även om benen var sugna. I stället för att dra cykel i djup snö drog vi våra ben i det upp till Fettjeåfallet. Sommartid ska det tydligen vara jättefint. Vårvinter inte så illa inte! Snö gör sig förövrigt bäst i svartvitt med lite toning. Vi åt medhavd lunch och gick tillbaka till bilen. 4 km tur och retur. Vi parkerade oss vid stugväggen med en kopp kaffe när vi kom hem. Tänker att […]

Läs vidare

Väckte benen med våfflor och stigcykling

Vi hade planerat en distansrunda med fika i dag. Jag föreslog Hede men det skulle bli lite långt. Bestämde oss för Vålkojan och eventuellt försöka ta oss fjället via en väg från Vemdalen. Det här med distansfart sket sig redan i utförslöpan efter Skalet. När jag kommit i kapp Hasse och klappat mig lite på axeln över att jag vågade ligga på för en gång skull satte vi upp ett rasande tempo fram till Vemdalen. Det kändes skönt för självfortroendet […]

Läs vidare