Race Simulation – när man får låtsats att det är tävling

För något år sedan hängde jag med Fiippa när hon skulle köra ett av sina pass inför tävlingssäsongen. Hon skulle förbereda sig inför tävling och köra utvalda sträckor på berget och i Böle så som hon skulle ha gjort på tävling. Ett bra sätt att testa form och simulera ett race med vad det innebär som starter, köra snabbt, testa energiintag och hitta en bra rytm uppför. Jag tyckte det var ett riktigt roligt pass och jag har kört det ett par gånger efter det.

I helgen som gick kom tävlingssuget över mig. Mina flöden i sociala medier fylldes av uppdateringar från Vallåsen där Swecupen i Enduro skulle köras. Det var filmer och bilder från träningsdagen och jag ville gärna var där. Få känna lite pirr och adrenalin av tävlingsmomenten. Men nu ligger Vallåsen väldigt långt i från Östersund och ingen tävling jag hade tänkt att köra.

I stället plockade jag upp konceptet race simulation lit spontant på söndagsmorgonen. Jag ville vara ute ett par timmar och då kunde det passa fint. Jag var visserligen lite trött i kroppen efter ett period av mängdträning och ett par ben som protesterat under de senaste passen. Men det hindrade mig inte. Jag hade svårt att välja mellan berget och Böle. Ville köra på ställerna innan det utlovade regnet som skulle komma. Så jag bestämde mig för att köra de båda.

Jag plockade ut fyra leder på berget, de som oftast körts på tävling och sedan tre i Böle och slängde in flowleden GB på berget igen som en kul avslutning. Packade ned energi i min midjeväskan, tog med rygg och bröstskydd och min mer luftiga fullfacehjälm. Jag räknade med att själva passet skulle ta runt 4 timmar inklusive stopp för energi.

På vägen ut på Frösön peppade jag upp mig med musik jag brukar när jag värmer upp inför Zwiftrace. Allt för att komma i stämning. Jag var förväntansfull och laddad.

Jag hade bestämt mig att inte köra full gas på berget. Jag gör inte det när jag ensam om något skulle hända. Men jag hade ändå god fart utför de fyra första sträckorna. Benen var överraskande pigga uppför och jag kände mig stark. Jag åt och drack regelbundet och rullade ut till Böle efter 1 timme och en kvart. Tidsmässigt låg jag bra till. Jag stannade till på Vallsundsbron och fotade fin vy över fjällen och Storsjön. Fotas görs det ju på tävling också!

Ute i Böle var hygget fullt av cyklister och lederna snustorra. Jag hade flyt och körde bra, när det blev lite trafikstockning på en led tog jag den igen för att få ett rättvist åk. Pausade en kort stund på hygget och åt en flapjack. När jag åkt den tredje och sista leden rullade jag in mot Frösön igen för att avsluta med en klättring upp berget och ett åk i GB-banan. Jag skulle få hoppa över platåhoppen och öva kurvtagning i velodromerna.

När jag trampade upp för sista gången hade jag varit ute i nästan 3,5 timme och hade fortfarande energi kvar i kroppen. Om det inte hade varit för att vi skulle ut på kvällen och det närmare sig middagstid hade jag kunnat köra ett par varv till uppför berget. En fin känsla!

När jag kikade på mina tider på Strava hade jag lyckats ta ett QOM, tangerat mina bästa tider och kört stabilt på andra leder Ett bra formbesked för det är ju trots allt bara april.

Nästa gång ska jag locka med mig sällskap, det är alltid lite roligare att köra tillsammans och det blir ännu mer tävlingsstämning än att åka runt själv!

Det är här ett kul pass att testa, det behöver nödvändigtvis inte vara utförssegment. Det går lika bra att välja ut stigar att köra hårt på och trampa lugnt mellan dessa.