Rättviks fina stigar

Vi är i Rättvik över helgen. Besöker Hasses pappa. Långt bort från valborgsfirande hemma i stan. Cyklarna är med. Jag har en lånecykel från Egons cykelaffär. En enklare SLM. Ett par modeller under min gamla som nu körs hårt av Cecilia.

Den har fått bekänna färg på Rättviks fina stigar i dag. Vi rullade 13-km spåret. Det som är allra finast här. Torra tallmostigar och mjuk lös sand.

Cecilia lyckades trampa av kedjan i en brantare uppförsbacke och stod förvånat med kedjan i handen. Den unga damen har för starka ben eller kanske borde lära sig att inte växla stående med all kroppsvikt på pedalerna. Fascinerat följde hon hur Hasse snabbt lagade den med nytt kedjelås.

Vi avslutade med att trampa upp mot Springkällan och ta en av Mörksuggejaktens finaste stigparti. Ett 900 meter långt segment på Strava som jag försökte knipa förstaplatsen på i midsomras med misslyckades med 5 sekunder.

Efter två felkörningar och galet trötta ben gjorde jag ett sista försök. Tänkte att oavsett hur det gick kunde jag inte gjort bättre än vad jag gjorde. Väl hemma kunde jag nöjt klappa mig själv på axeln. Med svindlande 4 sekunder leder jag listan av 65 damer. Ett tag till i alla fall. I bland får man vara lite fånig.

Det är här vad min kropp behöver så här tidigt på våren. Lugna pass blandat med några få tuffare under en sammanhängande period. Det kickar i gång på ett bra sätt. Förr om åren har vi varit i Spanien vid den här tiden och nött mängd på landsvägscyklarna. Nu blir det i stället stigcykling och fokus på att vara ute lite längre än vanligt.

Redan i morgon väntar äventyr i Leksand och Asaklitt. Det ska finnas en slinga där som ska vara riktigt fin. Det blir kaffe i ryggsäck och lugn familjecykling. Fint firande av sista april.