Röros stigar – en stor liten pärla

Förra året googlade jag cykling i Röros. Den lilla norska staden som inte ligger så långt i från vår stuga. Jag hittade då Rörosrittet. En mountainbiketävling på nästan uteslutande stigar. Stigar som påminde mycket om de stigar som finns i Rörbäcksnäs. Vi bestämde oss för att köra loppet men några veckor innan start ställde arrangörerna in loppet. Det var för få anmälda och motionslopp i Norge var på nedgång. Det var självklart jättetråkigt. 

Röros stigar – en stor liten pärla

Trots att det aldrig blev ett lopp så levde tanken på cykling i Röros kvar och jag föreslog för Hasse att vi skulle åka dit i veckan. Med 18 mil från Storhogna skulle det fungera fint som en dagsutflykt och dessutom skulle vi kunna strosa i staden efteråt. Det är sällan som Hasse säger nej till mina i bland spontana förslag och Röros lockade honom lika mycket som mig. Jag började leta turtips i början av veckan men hittade inte mycket. I appen trailforks fanns det många stigar utmärkta dock. Men i bland är det svårt att sätta i hop en runda av stigar via den appen om man inte har någon lokalkännedom alls. Av en händelse hittade jag den norska sidan trailguide.net. Där fanns rundan Møllmannsdalen och Skåkåsfjället.  En runda som på pappret såg trevlig ut och skulle bjuda på lite fjällvyer. Tillsammans med den turbeskrivningen, kartan med möjlighet att se sin gps-position och Norges grymma mtbmap.no kändes det bra.

Vi visste inte när vi åkte över gränsen att vi skulle få en av den finaste stig- och fjällcyklingen på mycket länge. För Röros överträffande alla mina förväntningar. Tänk er att först få cykla stigar likt de som finns i Rörbäcksnäs på en lång ås med fjällen runt om ständigt närvarande. Dricka kaffe ur vikmugg vid en gammal norsk världsarvsgård för att sedan ta en gammal stig upp genom fin fjällskog. Där uppe mötas av slingrande fjällstig precis i trädgränsen och sedan den stora belöningen för att dra lite cykel och plocka höjdmeter- otroligt vacker fjällcykling. Äta lunch på Skåkåsfjällets högsta punkt och sedan trycka på utför hela vägen ned till Röros igen.

Allt detta på en och samma runda är det sällan som jag får och det var svårt att inte stanna hela tiden för att fota. Men vi hade inte särskilt bråttom och kunde ta två pauser även om den på toppen av fjället gick fort. Där uppe kom det utlovade duggregnet och jag fick huttra lite för första gången på mycket länge. Dessutom fick jag cykla på lite blöta stigar, något jag inte gjort många gånger den här cykelvåren och sommaren.

Inte ens gråväder sänkte humöret. Inte heller att vi från början hade svårt att hitta leden när vi parkerade vid bowlinghallen Rabalder strax utanför centrum. Vi fick göra några kartkollar och åka fel några gånger innan vi så småningom hamnade rätt och då började den riktigt fina cyklingen.

Naturen i Röros påminner mycket om den vi har i Härjedalen och norra delarna av Dalarna. Fjällen är lite låglänta även om en del toppar i området når runt 1100 meter. Det är inte den dramatiska naturen som man många gånger förknippar med Norges kust men den runt Röros är oerhört vacker. Det är som hemma fast ändå inte med de fina vitmossestigarna nere i dalarna.

Röros är en gammal gruvstad och det har satt sina spår i fjällen där man utvann koppar. Det i kombination med att norrmän ofta går på tur gör att det finns oerhört många och vältrampade stigar och bredare grusvägar även uppe på fjällen. Det går med andra ord att tillbringa många dagar med riktigt fin cykling i området!

Møllmannsdalen och Skåkåsfjället

Turen skulle vara runt 24 km och vi följde anvisningarna från trailguide.net och startade vid Bowlinghallen Rabalder strax utanför centrum. Därifrån skulle turen gå längs med grusväg och flytstigar som norrmännen kallar det. Vi hade svårt att hitta leden till en början men kom så småningom rätt med hjälp av trailguides karta. Vi hade inte förstått att man kunde se sin egen gps-position.

Vid parkeringen vid Møllmannsdalen finns en stor karta över området och turtips, däribland den här leden. Följ med fördel trailguide.net:s karta för att få de roliga stigarna längs med åsen som går längs med vatten och genom dalen.

Efter riktigt fin stigcykling får man någon kilometer på skogsbilsväg innan man når Møllmannsgården. Ett världsarv (vilket hela Röros gamla stad är) som ligger otroligt fint. Här passar det fint att fylla på depåerna innan den långa klättringen upp på Skåkåsfjället.

Turen fortsätter sedan på en stig bakom gården. Väl synlig och tydlig och bitvis riktigt brant. Här får man räkna med att dra cyklarna i bland men det är inga lyft eller blöt mark. Passa på att vända dig om i bland för att titta på den otroligt fina vyn bakom dig. Träden har röda markeringar och följ dem tills det planar ut och stigen korsas av en större stig från höger.

Där leden korsas ska man ta höger. Den stig man har cyklat går över i myr och är inte särskilt cykelbar. Stigen är smal men otroligt rolig att köra och tar dig motsols runt fjället precis vid trädgränsen och är rösad. Här kan det vara lite blött bitvis om det har regnat eller är tidigt på säsongen.

Så småningom vänder stigen uppåt igen men det är inte en särskilt jobbig stigning innan du når kalfjället. Stigen går sedan i mossa och delar sig vid ett tillfälle. Håll höger och så småningom kommer du in på en led med t-kors på stenar. Den tar dig upp på fjället och vidare tillbaka till Röros. Här blir cyklingen enklare och stigen blir en bred men mycket fin fyhjulingsväg och tillsist vältrampad fjälled.

Vi sa båda att det påminde lite om cyklingen på Storhognaplatån men mindre stenigt och mer lättkört bortsett från den lite jobbiga stigningen sista biten upp till toppröset.

Från toppen bär det utför nästan hela vägen ned till Röros igen. Först rolig lite stenig stig där man får tänka lite spårval och och sedan fin cykling genom fjällbjörkskogen. Leden är lätt att följa och mynnar så småningom ut på en grusväg ned till byn. Det var en sådan där utförskörning som jag hade velat åka om och om igen. En sådan som man kan trycka på lite, hoppa över stenar och få fart genom skogen. Vi sa båda att den nog inte lika rolig att klättra uppför om skulle ha valt att åka turen omvänt.

När man väl når riksvägen är det bara att följa den tillbaka till bowlinghallen eller göra som vi gjorde. Åka rakt fram och igenom det gamla smethytteomårdet med sina stora kopparslagghögar och sedan ta en liten sväng genom den gamla delen av Röros!

Passar turen alla?

Turen är ganska tuff och innehåller mycket stenig stig till en början och bitvis är den kuperad. Det ställer lite krav på bra kondition och att man är lite van att cykla steniga stigar. När man har tagit sig upp på fjället blir cyklingen enklare även om utförsåkningen ned till Röros är lite teknisk. Vill man kan man ta slätare och enklare stig/väg genon Møllmannsdalen till Mølnmannsgården för att undvika det allra svåraste. Räkna med att turen tar några timmar och att du får dra cykel upp på fjället.

Trailguide.net tipsar också om den på pappret lite enklare Kvernskardet/Kvennskardet/Skardet som visserligen innehåller en del höjdmeter att cykla men där du inte behöver dra cykel. Den går på lättare stigar till en början och parallellt med den turen vi tog. Vid nästa besök i Röros ska den provas!

För ett återbesök blir det och det ganska snart. För Röros bjuder på cykelglädje i stora mått och gillar du flowiga stigar, lite tuffa klättringar uppför och få fjällcykling på samma runda ska du åka dit! Dessutom passar det fint att kombinera cykelturen med att upptäcka Röros spännande gruvhistoria och äta god räkmacka. Men det ska jag återkomma till i ett eget inlägg. Hur som helst är Norge ett fantastiskt cykelland.