Sista liftdagen på berget

I maj köpte jag säsongskort och såg framemot mot många dagar och timmar på berget. Då kändes september oändligt långt borta. Jag tummade på mitt kort och kände en lycka i bröstet. För första gången kunde man köra säsongskort och få möjlighet att åka på dagtid. Förr har liften varit öppen under 8 veckor fördelat försommar och höst och enbart kvällstid två dagar i veckan. Jag funderade faktiskt på om jag skulle hinna cykla annat än berget. Det har jag såklart. Inte lika mycket som förr om åren men ändå så pass mycket och bra att jag upprätthållit samma nivå av kondition och uthållighet som förr om åren.

Jag har gjort det jag lovade mig själv – att göra sånt som får mig att må bra och sånt som jag tycker om att göra.

I lördags hade liften öppet för allra sista gången den här sommaren. En rekordsen stängningsdag och vi hängde nästan på låset för att nyttja den allra sista dagen. Vi hade med oss fika och planerade att åka så länge vi orkade, helst framåt stängningsdags. Verkligen krama ur det sista ur liftåkningen innan man får trampa upp om man vill ta lederna utför.

Lördagen bjöd på klar luft och solsken och nästan lite sommarvärme. Lederna skulle vara lika torra och fina som de varit sedan SM. Vi sa till varandra när vi lyfte upp cyklarna på taket och lastade in hjälmar, skydd och fikaryggsäck att det ländes som vi var på Järvsö. Det var fortfarande lite ovant att tänka att vi faktiskt har en helgöppen bikepark nära numer.

Eftersom det samtidigt var stängningshelg i Åre var det inte särskilt mycket folk på berget. Ett handfull cyklister och inga köer i liften. Det har det i och för sig inte varit någon kö att tala om i sommar bortsett från någon enstaka kväll och träningsdagen inför SM.

Jag har haft bra flyt i min åkning efter SM. Det var som om jag fick en självförtroendeboost och slappnade av och då kom även farten. Den som jag saknat under sommaren. Jag hade även bra flyt den här sista dagen på berget och satte en led jag kämpat lite med och kunde åka den för mig läskiga bergsväggen ett par gånger och till med gilla den.

När klockan började bli eftermiddag, kaffet, mackorna och pollygodiset var slut och vi trötta gav vi upp. Det kändes lite vemodigt. Berget finns ju såklart kvar men eftermiddagarna är korta, det börjar bli hösthalt och det är lättare att välja vanlig stigcykling den här tiden på året. Men någon sväng upp blir det säkert.

31 tillfällen på berget blev det under sommaren. Några av tillfällena utan lift och jag har verkligen nyttjat mitt säsongskort. Det är många timmar sammanlagt och det har också gjort mig bättre och säkrare. Jag har tagit steg framåt även om det inte har känts så alla gånger. Det är en fin sommar jag ser tillbaka på. En fin sommar på hemmaberget, det som är i klass med både Järvsö och Lofsdalen. Berget som bjuder fallhöjdsmeter, bitvis svåra och tekniska leder och leder med flow och fart. Det är en lyx att ha det så nära och i sommar även kunnat köra på dagtid och på helger. Jag hoppas verkligen kommunen har sett värdet i det och att det blir en repris även nästa sommar. Det gör Östersund ännu mer attraktivt som cykeldestination.

När jag skrev det här letade jag inlägg om berget i bloggen och hittade ett inlägg från maj 2019. Jag hade precis fått hem min endurocykel, köpt nya cykelskor och känt känslan av att ändrat riktning i cyklingen. Jag var ett riktigt blåbär vad gällde utförsåkning men pepp och förväntansfull. det var en helt ny värld som hade uppenbarat sig och jag citerar om mig själv från 2019

Jag har egentligen inte aning om vad jag gett mig in på. Jag kan inte göra saker lite lagom. Vill hela tiden lära mig något nytt. Testa mina gränser och se hur bra jag kan bli. Hur mycket jag vågar. Jag tänker att jag inte har något att förlora. Bara mycket att lära mig. Som jag sedan får nytta av när jag jagar tider på stigar och nålar nummerlapp för långlopp och xco. Men jag är livrädd. För att ramla och göra mig illa. Men jag vet någonstans inom mig att det kommer jag inte att göra. Jag kanske har tagit mig vatten över huvudet och det må vara så. Men jag ska ha roligt i sommar och många somrar till. För jag får vara nybörjare och göra just det som mitt cykelhjärta klappar lite extra för!Sedan säger jag högt till mig själv i morgon blir det berget. Känner att det låter ganska häftigt och ger den där glädjen som jag alltid söker.
Så i morgon blir det berget så som det kommer att bli många gånger till i sommar!

Hela det inlägget finns att läsa här för den som är nyfiken. Nu är det snart pannlampesäsong och endurocykeln kommer ställas undan. Men innan det väntar en sista downhillhelg i slutet av september. Det ser jag framemot, lika mycket som att köra vanlig stig mörka kvällar innan snön kommer.