De tre finaste skidspåren i Jämtland

Jag tycker om att testa nya skidspår att åka precis som jag tycker om att testa nya ställen at cykla på. Även om jag har väldigt fina spårsystem i Östersund är det roligt att upptäcka nytt. Få andra vyer och annan karaktär på spåren än de som jag vanligtvis åker pass efter pass. Kanske lite mer kupering än de runt Spikbodarna här hemma i Östersund eller ännu mer kalfjällsjänsla än de i Storhogna och Vemdalsskalet.

Jag har inte åkt runt lika mycket och testat spår så som jag har testat cykelställen sommartid men det har under åren blivit en handfull nya skidspårsfavoriter. Tre av dem finns här i Jämtland.Ställen som jag mer än gärna rekommenderar dig att testa om du är i trakterna!

Kanske har du några tips till mig på fina ställen att åka skidor på?

Edsåsdalens milspår

Jag var till Edsåsdalen för första gången i januari 2017. Jag var på en workation i Åre med nätverket Influceners of Sweden och det fanns mycket tid att göra saker tillsammans eller på egen hand. Jag valde att testa ett nytt skidspår när jag ändå var i Åre och hade hört talas om Edsåsdalen och Ullådalen. Jag valde det förstnämnda och fick otroligt fin skidåkning. Det var nästan folktomt och krispiga 11 minus. Skejtbädden nästintill orörd och jag åkte två varv av bara farten. Jag hade ingen aning om hur spåret skulle vara mer än att jag läst mig till att det skulle vara kuperat. Det är det som är tjusningen med nya spår, att man inte vet vad som väntar.

Det dröjde till februari 2019 innan jag åkte dit i gen och då med Hasse som sällskap. Den dagen snöade det och skejtbädden var lite mjuk men omgivningarna och spåret lika roligt som jag hade upplevt det två år tidigare. Även de här gången åkte jag två varv bara för att det var så fint.

Edsåsdalen milspår är kuperat och bjuder på många slakmotor, ni vet sådana där långa sega backar. Men efter varje uppförsbacke går det så småningom utför och så även i Edsådalen och utförskörningen är roligt. Svängig snabb. Spåret går inte så högt och den där mäktiga fjällupplevelsen man får av kalfjällsspår fins inte men däremot är det fint i fjällbjörkskogen och fördelen att skogen skyddar för vindar och drev.

Är du i Åretrakten (eller Östersund för den delen,värt att åka milen tur och retur) missa inte Edsåsdalen! Jag har skrivit mer om det och vägbeskrivning finns här.

Lussli och Pilmgrimsleden i Lofsdalen

Lofsdalen bjuder inte bara på riktigt fin cykling. Lofsdalen har även skidåkning som en fin vinterdag ger en sådan där nyp-mig-i-armen-känsla. Framförallt om man tar sig upp och åker Lusslileden och Pilgrimsleden.

Det gjorde vi en vårvinterdag i mars 2020 efter att ha pratat om Lofsdalen länge. Vi prickade in vårsol, nästan ingen blåst och fin skejtbädd. Vi kom även hem med fin skidglasögonbränna!

Vi hade inga förväntningar och till en början när vi åkte skidspåret nere i skogslandet ångrade jag nästan att vi åkt dit. Efter lite energi och en kisspaus klättrade vi uppåt och möttes sedan av fjällvyer som inte tog slut. Det var så otroligt fint och trots trötta kroppar avverkade vi flera mil den den dagen och jag ville inte riktigt åka hem. Livets skejt beskrev jag det i bloggen efteråt.

I fjol kom vi aldrig i väg till Lofsdalen men i år ska jag dit igen och skejta ut i evigheten!

Högfjällsspåret på Storhogna

Hade jag skrivit det här inlägget för ett par år sedan hade jag haft Storhognas milspår med som tips. För ett par år sedan var det ett av de finaste spåren jag visste. Men det var då och nu är det inte mycket kvar av det fina i det spåret. Än så länge är toppslingan nästan intakt om man inte tittar så noga mellan träden. Resten av slingan bjuder tyvärr mest på ett evigt kryssande mellan hus och över vägar. Känslan av fjäll och skog är tyvärr borta för längesedan.

Då är det trösterikt att Högfjällsspåret än så länge finns kvar så som det gjort och går i fjällmiljö även om det emellanåt byter dragning uppe på storhognaplatån eller SLättfjället som det egenltigen heter. Spåret dras runt feberuari och är det spår som brukar dras och pistas längst in på vårkanten. Det delar sträckning med den oerhört populära vinterleden till Samevistet och viker sedan av antignen åt det ena eller det andra hållet.

Det börjar med en rejäl klättring upp på fjället och går sedan böljande ned mot Samevistet. Ett spår som bjuder på otroligt fina vyer och skön skidåkning oavsett om man åker klassikt eller skate. Eftersom det går på fjället är det utsatt för vinden och drevar oftast igen. Allra finast är det på förmiddagen innan alla hunnit ut eller när våffelstugan har stängt och det börjar bli skymning. Att få vara ensam uppe på fjället på ett par skidor är magiskt!

Slingan börjar nere vid Storhogna högfjällshotell och är uppmärkt med orangea pinnar. Lätt att hitta och följa så länge som det inte är dålig sikt. Pinnarna kan vara svåra att se och spåret kan driva igen.