Sorgen över ett skidspår som försvann

I vintras sa vi till varandra att det nog var sista gången som vi skidade runt på Katrina. Sista gången för säsongen. Vi visste inte att det var allra sista gången som vi åkte spåret. Det har sålts många tomter på Sångbäckssidan och en del har det börjat byggas på. Det har även varit diskussioner kring ett byggande av en monteringshall för husbyggen som stötte på många protester från stugägare i området. Hur det gick vet jag faktiskt inte. Redan i vintras drogs spåret om en del men många fina delar var kvar.

I går tog jag en sen kvällsrunda för att testa några av mina formkollsbackar upp till topparkeringen. Körde ett varv runt spåret på toppen. Det som är fint både sommar och vinter. Andra varvet tänkte jag fota till ett turtipsinlägg och svängde ned på 5:an. Efter 100 meter hamnade jag på en nybruten väg. Med en liten orolig känsla i magen över att det eventuellt inte var sista vägen fortsatte jag på en stig. Kom till ännu en väg och tittade mig omkring. Förstod att jag stod i det som tidigare var den långa fina backen upp förbi solbacken. Jag tog fräckt den nya vägen ut till en korsning och blev ledsen på riktigt. Så där så att jag faktiskt stod och grät mitt ute i ingenstans. Över vägar och stugtomter och ett förlorat skidspår. Ett av områdets finaste spår. Jag rullade nedåt efter den nya större vägen och struntade helt i turtipsinlägg och fräste lite åt skylten med nya tomter och x-ski in/skiout. Vadå det finns ju inget spår längre.

Jättelöjligt förvisso men just då kändes det så sorgset. Att det som tidigare varit enormt fin skog nu skövlats för tomter, för stora hus och ingen tanke på den fina fjällmiljön. För att det är synd att det blir så exploaterat just här. Men det är en skidort på vintern, folk vill ha tomter och det finns pengar att tjäna. Det fattar jag. Jag fattar (och hoppas innerligt) att det kommer att dras om Katrinaspåret.

Vill jag ha ensamhet kunde jag ha valt en annan plats att köpa stuga på. Men ändå. Det har hänt mycket under de åren vi har haft stuga här och åren innan. Bara bortanför vår tomtgräns byggs det för tillfället 5 nya hus. Så här är det ju men jag kan inte komma i från att det var sorgen över ett skidspår som inte kommer att vara detsamma som tidigare som fick mig att bli oerhört ledsen en helt vanlig kväll.