Tempopremiär för i år

Äntligen och lagom till sista tävlingen i Hammerdal kom jag i väg i går kväll. Väderleksrapporten hade lovat regn och kraftig motvind tillbaka från vändpunkten och till mål. Upplagt för lite misärcykling med andra ord.

Jag hade fått låna Hasses cosmichjul och aluhojen såg lite mer ut som en snabb tempohoj. Hasse gav lite goda råd på vägen upp om hur jag skulle hantera eventuella kastvindar. Högprofil är vindkänsliga. Sådant gör ju inte nervositeten mindre direkt. Det går också ganska många långtradare efter bansträckningen och sådana ger ju lite extra spänning även på en linjehoj med normalhjul.

Jag värmde upp lite och kände att benen var någon helt annanstans. Sega och trötta efter helgen. Jag hade tänkt att prova tempoställningen hemma på trainern för att se om det skulle fungera med mina revben. Det hade jag glömt. Likaså att jag i något frusterat ögonblick i vintras hade gått lös på min sittställning och sen bara hängt upp cykeln på väggen när det inte blev bra. Således satt jag som en kråka milt sagt.

Medan jag värmde upp startade de första cyklisterna och jag tänkte att det var lika bra att rulla fram till start och få det överstökat. Jag kom en liten stund efter en cyklist som hade gett sig av och funktionären frågade om det var okej om jag startade om 15 sekunder. Jo för tusan sa jag och missade helt den där jobbiga nervösa minuten innan. Bra på sitt sätt.

Ut från startpunkten gick det undan. Hade lite sida-med-vind i ryggen och bra tryck i pedalerna. Mitt mål var att åka snabbare än jag gjorde sist på banan. Allstå under 50,58 minuter. Då åkte jag på min linjehoj och hade bättre vindförhållanden. Inte heller ett långlopp i benen bara ett par dar tidigare. Kanske inte helt upplagt för att kanske persa tänkte jag och pinnande på i 3 km innan benen tackade för sig och tyckte att det vore en fin ide att bara bryta.  När jag såg en kille komma gående med sin punkterade cykel efter 7 km insåg jag att bryta inte var ett alternativ om jag inte var sugen att promenera i cykelskor.

Strax innan vändningen tappade jag fokus och tittde mer på den vackra älven på höger sida än vägen framför mig. Sådant gör man ju inte mitt i ett tempolopp. Tappade fart och gick trampa igång medan benen sakta dog under mig.

Efter vändning med 14 km till mål kom också motvinden. Grym mot mina ben och mitt psyke. Jag försökte att inte titta ned på hastighetsmästaren när tempot sjönk. Jag satt riktigt illa på cyklen och försökte hitta ett läge som kändes lite mindre i de nedre regionerna samtidigt som jag fick någorlunda tryck i pedalerna. Axlarna var trötta av den ovana tempoställningen och jag vill bara att det skulle vara över. Jag längtade våfflor som skulle serveras efteråt.
Mötte Hasse som såg riktigt pigg ut och det gav mig lite mer energi och jag bestämde mig för att inte låta bakomvarande cyklist komma förbi. Som om inte motvinden var jobbig så går hela banan till mål från vändpunkten lite lätt uppför. Inte så att det är backe utan bara oerhört segt. Jag försökte peppa mig själv att det i allafall var skönt att det utlovade regnet uteblev.

Sista biten in kröp jag i hop lite extra och tryckte på. Såg på klockan att jag faktiskt hade ett pers inom räckhåll och ville se snabb ut över mållinjen. Rullade en liten bit innan jag äntligen fick kliva av cykeln och ta på mig lite varmare kläder.

Pers då? Jodå jag åkte snabbare denna gång. 2 minuter och 19 sekunder för att vara exakt. Å andra sidan körde jag ju på min linjehoj förra året. Men vindarna i går var värre och jag körde på lägre snittpuls nu. Det var svårt att få pulsen att gå upp så högt. Det blev tröskelvärde på den. Antingen är jag starkare eller så är jag inte riktigt återhämtad från lördagen. I vilket fall som helst är ett sådant här lopp riktigt bra träning.

Tjejen som åkte så ruggigt snabb är en lika ruggigt duktig triahlet. De är duktiga att åka snabbt. Kanske kan jag kapa några sekunder på henne nästa gång?

Våfflorna då? Efter att de tre formtoppstävlingarna är klara bjuder arrangörerna på våfflor med grädde och kaffe en bit därifrån. Desstuom lottar priser ut. Jag åkte hem med ett presentkort från Velo Rapid. Trevlig avslutning av ett trevligt lopp. Nu är det uppehåll till sensommaren då tandtrampen drar i gång med ett par lopp. Lite synd att det ska dröja nu när jag äntligen har kommit i gång. Men jag har lite tid att göra klart min sittställning och beställa en ny sadel. Bara det kommer att göra mig lite snabbare.