Vårens första dag

Vi har inte varit bortskämda med vindstilla och soliga vårvinterdagar i år. Det har blåst kallt och har det varit vindstilla har det varit mulet. Men väder är väder alla väder har sin tjusning. Utomhus kan man vara nästan alltid. För ett par helger sedan fick vi en otroligt fin skiddag på skaren. Klarblå himmel och kolbulle stekt på gasköket i fjällbjörkskogen.

Det blev fina bilder, ett blogginlägg och det blev en fin liten film till Instagram. Det som inte syntes på bilderna och på filmen var den starka vinden. Åt ett håll var det episkt vårvinterväder när solen värmde i ansiktet och vinden låg i ryggen. Åt det andra hållet omöjligt att höra vad vi sa till varandra och jobbigt att ta sig fram på skidorna. Men ändå. Det var en av de där fina vårvinterdagarna som kommer ett par per säsong.

Efter förra helgens fjälltur skickade jag en fråga till min vän Erika om hon ville komma och cykla en sista fjälltur på fatbike med mig. Jag hade sett att vädret skulle bli ganska okej och jag ville stänga säsongen men att åtminstone komma ut en gång till på cykel på fjället. Hon ville gärna det och strax efter skrev min vän Sara och frågade om vi inte ville visa lite fin fjällcykling.

Så vi bestämde oss för en lite längre runda i går. Med fikastopp och våffelstopp. Eftersom det skulle vara nattkallt under veckan och det kommit lite mer snö lovade det gott för att skoterlederna skulle bära bra. Frågan var bara om solen skulle sockra upp lederna under dagen. Och om skaren kanske skulle bära och vara möjligt att ta sig till Sandviksdalen.

Vädret kunde inte ha blivit bättre i går. Bara en lätt bris och en alldeles klarblå himmel. Vi startade strax efter halvtio vid hotellet vid Storhogna och kryssade mellan turåkare upp på platån. Det var lika mycket folk som det brukar vara en fin påskdag. När vi svängde av mot Oxsjön blev vi ensamma sånär på ett par skidåkare och ett par skotrar.

Vi tog oss i lugnt tempo längs med skoterleden på fjällkanten och fick fin utförsåkning ned mot Oxjsövallen. Vi bestämde oss för att pausa där och hoppa över Sandviksdalen. Den lilla nysnön som kommit var lite för tjock för att det skulle rulla lätt på skaren under. I stället skulle vi pausa ännu en gång på Jaktstugan och cykla vidare mot Timmerkojan.

Vi satt länge vid Oxsjövallens solvarma vägg och hejade på turåkare som passerade. En stuga som vi fikat vid så många gånger. Sommar som vinter. Vi skrattade, surrade och bara njöt av vädret. Nästan overkligt fint och ett väder när man aldrig vill gå in.
Hasse som skulle jobba lite senare på eftermiddagen vände hemåt efter fikat och vi åkte mot våfflorna på Jaktstugan och fikapaus nummer två. Tog oss över den stora myren och peppade varandra för den långa klättringen på skoterleden upp på fjällkanten. Jag kände mig tacksam att ha vänner som ville följa med ut och som tyckte det var lika fint som jag. Emellanåt var vi tysta och ibland studsade superlativen mellan fjällväggarna.

Efter en våffla i solskenet vid Jaktstugan åkte vi ner mot Vargen. Vi hade en plan att försöka ta oss upp till Timmerkojan och sedan rulla tillbaka ned och via landsvägen hem till Storhogna. Men lite brist på ork och en skoterled som trots minusgrader hela dagen inte riktigt bar vände vi efter en ståfika en kilometer från Jaktstugan.

Vi cyklade de sista 8 km längs med landsvägen och kunde stänga av klockorna på nästan 4 timmars cykeltid och många fler timmar utomhus. Timmar med sol, med massor av skratt och skönt surr. Av tre fikapauser och skoterleder som var väldigt fina. Ett värdigt säsongsavslut och som Erika sa innan de ¨åkte hem – nu är jag redo för vår. Jag håller med. Men blundar lite för aprilvädret utanför fönstret i dag. Det vräker ned snö och det har kommit runt en decimeter nysnö. Den kommer att ligga eftersom det är kallgrader. Därför känns gårdagens tur extra fin!

Det var helt enkelt vårens första dag!