Värmeböljans två sista cykelpass

I nästan tre veckor höll värmen sitt grepp om oss här i Östersund. Temperaturer över 25 grader och nätter som inte svalkade. Cykla i sån värme är inte lätt och kanske inte heller så bra, om man kör hårt. Jag har i stället ägnat några veckor åt lågintensiv träning med inslag av lite pulstoppar, bad och glass. Det sistnämnda och fil är väl det som jag i princip levt på när värmen slagit ut aptiten och hungerkänslorna.

Den här helgen skulle det efterlängtade regnet komma och jag passade på att nyttja torsdagen och fredagen åt mycket cykling. På torsdagen mötte jag upp Rasmus från Resele. Vi gick Slaos cykelinstruktörsutbildning i Åre i hop i höstas. Han skulle upp till just Åre och ville stanna en sväng för att köra i Böle och på berget. När vi möttes upp vid Sandvikens camping gick åskan runt oss.

Jag visade några nya leder för Rasmus medan det mullrade rejält. Vi fick bara några enstaka droppar på oss innan vi två timmar senare åkte vidare mot berget med ett stopp för mat på Tages. Väl på berget mötte Sebbe upp och vi fick en sån där kanonkväll. Torra snabba leder, linjevalsprat, bra körning av oss alla tre och massor av skratt. Rasmus var nöjd över kvällen, dels för fina stigar och så för stravapers på varje led vi åkt på berget. Ett av målen han hade när han kom. Jag var nöjd att handen inte gjorde ont och att jag hittade nya bra linjer på AM-banan. Den led som jag aldrig hittar flyt på.

Jag tänkte i liften upp att jag har fått träffa så många härliga människor via cyklingen och hur roligt jag har det tillsammans med dem. Att jag har hamnat i ett sammanhang där jag trivs som allra mest.

Likväl som jag gärna hänger med andra och uppskattar socialcyklingen trivs jag bra i mitt eget sällskap på cykel. Det är skönt att bara cykla ett par timmar och låta tankarna vandra dit de vill. Som i fredags. Jag hade sovit dåligt på grund av värmen. Fått fly ut på balkongen för att få svalka och tryckt i hop kroppen på en liten soffa. Om det inte varit för att det skulle bli regn resten av helgen hade jag inte gett mig ut på cykel.

Jag tog med extra energi och hade planerat att cykla mot Åkeräng och Fillsta. Snurra på de där fina stigarna och ta några åk i Böle på vägen hem. Det fläktade lite och det var jag glad över för det var vansinnigt varmt. Första 90 minuterna kände jag mig stark och pepp men sedan sjönk energin i kroppen. Värmen hade tagit ut sin rätt. Men det var fint att få köra stigarna där i skogarna även om det har skett mycket skogsavverkning.

Jag körde några åk i Böle som planerat och hade innan ringt Hasse och bestämt glassträff i Badhusparken. Utan glass och extra vätska (och lite mental draghjälp) hade jag inte tagit mig hem. Väl hemma åkte jag direkt ned till sjön och gick rakt ut. 3.5 timme hade tagit ut sin rätt och jag behövde kylas av. För första gången den här sommaren svalkade inte vattnet utan jag fick dyka ned mot botten för att det skulle bli svalare.

Nu i dag söndag fläktar det skönt. Det är mer normala jämtlandstemperaturer och det går att andas igen. Och jag längtar käk. Hörde det ryktas om pizza idag!