Vi kickade i gång cyklingen med dalahelg

Det har blivit en liten tradition att åka ned till Rättvik den här tiden på året för att cykla stig. Där har våren i regel kommit lite längre än här. Eftersom Hasses pappa bor i Rättvik är det också en helg för att besöka honom.

Eftersom både jag och Hasse har varit lite trötta och slitna så planerade vi en utflykt till Källviken för att cykla och jag en tur i Rättvik. Inte mer cykling än så och tid till att åka till en fågelsjö och tid till att göra ingenting.

På fredagskvällen gjorde jag en liten tur runt slalombacken i Rättvik. Cyklade några av mina favoriter. Stökiga och utmanande stigar långt i från de släta på tallmo som jag annars förknippar med Rättviks cykling. I vacker solnedgång och till ljudet av vårfåglar fick jag riktigt fin cykling och rullade hem med en förväntansfull känsla i bröstet. Jag har haft lite svårt att hitta motivation och glädje i cyklingen under en tid men lite väcktes då.

På lördagen lastade vi cyklarna på taket, tog med fikaryggsäcken och åkte till Falun och Källviken. Ett ställe vi återkommer till så fort vi får chansen. Här finns handbyggda leder som har det där lilla extra. De kan kännas riktigt kluriga om farten är hög men ändå görbara om man inte är så van.

Det fina med Källvikens utförsleder är att cyklingen uppför inte är så jobbig. Den går på fin skogsväg och lika fin stig och gör att det går ganska fort. Hemma på berget är det asfalt i någon kilometer för att ta sig upp när liften inte går. I Källviken är det med andra ord lätt att få många åk utan att helt slita ut benen!

Vi loppade lederna Sulan och Baksidan och fikade i solen i tallskogen. Jag testade Sjöstigen som jag aldrig körde i fjol men hoppade över den svarta Ättestupan. Modet och fokuset fanns inte riktigt. Men vi droppade snyggt på andra leder!

När vi satt i bilen hem från Rättvik kände jag att cykelpeppen äntligen hade kommit. Tekniken fanns där torts segdragen hosta och en förkylning som helt förstört mycket av de starka cykelbenen jag lyckades skapa under vintern. Men det brukar gå fort att bygga upp form igen!

Är du nyfiken på Källviken och vill läsa mer om det så har jag skrivit om det här!