• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Har ni ingen köldgräns? – Makalöst fin fatbikecykling

Har ni ingen köldgräns? – Makalöst fin fatbikecykling

Damen med hunden i Haxäng – ”Har ni ingen köldgräns? ”
Hasse svarar ””det har vi säkert men vi har inte nått den!”

Vintertid får jag en naturlig pälskrage när snodden ramlar av. Dessutom en föraning om hur jag ser ut med grått hår.

Nej i går hade vi inte nått vår köldgräns. Var den befinner sig vet jag inte. Kanske när näsan fryser i hop? Eller när cykeln sätter stopp. Det är där gränsen finns. Som för två år sedan när vi morgoncyklade i 26 minus och jag hade inga bromsar och en cykel som kändes som gele under mig. Då var det lite för kallt. I går var det bara 19 minus som kallast. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle vara så kallt när Erika bjöd in till fatbike på skoterspår i Brunflo där hon bor. Hon rapporterade om 12 minusgrader vilket kändes helt okej.

Vi var ett gäng på 7 cyklister som samlades vid nio i går morse. Erika hade fått ställa in en fatbiketur tidigare under veckan på grund av för mycket vind och snö. I dag hade vi tur med vädret och nattens kyla hade gjort att skoterspåren frusit på. De behöver det även om det körs mycket på dem.

Erika valde att ta med oss på den rundan hon visade för några veckor sedan. Då var det löst och svårcyklat och vi drog våra cyklar långa bitar. Igår var det cykelbart hela vägen till tjärnen där hon då hade ordnat med glögg och pepparkakor. I dag drack vi kaffe. Vinterfikapauser blir kortare än sommartid. Även om man inte fryser under själva cyklingen går det fort att kylas ned när man pausar. Jag värmde tårna i mina lobsterhandskar och ångrade att jag inte tagit dubbla ullsockor.

När vi kom i gång igen hade jag kylt ned mina känsliga händer allt för mycket. Det tog en lång stund innan den där hemska smärtan kom. Den som ändå är positiv och lovar att det snart blir varmt i handskarna igen. Smärtan som nästan får mig att svimma och benen blir darriga. Reinhold rapporterade temperatur regelbundet och de 12 minusgrader som Erika hade nere hos henne hade sjunkit till 19 som kallast. Solen orkar inte riktigt ge så mycket värme den här tiden på året. Men vi höll oss ändå varma så länge vi var i rörelse.

Haxäng med sina gamla fina gårdar! Här skulle jag vilja bo.

Reinhold har som Erika stor lokalkännedom och visade oss skoterspår via den otroligt fina byn Haxäng och ängarna nedanför Ede. Cykellycka av stora mått när vi på led tog oss över de stora ängarna och fick lite naturliga pumptracks när leden bar ned i skogen.  Där på ängarna orkade solen inte igenom molnen men spred ett otroligt fint ljus.

Det var ett nöjd gäng som rullade in hos Erika. Med nästan 2 timmars fin vintercykling och nästintill bara på skoterleder. En sådan där vinterdag jag kommer att spara på. För jag har längtat dagsljuscykling så det nästan gjort ont i kroppen. Med den här påfyllningen av härligt sällskap, snö, kalla kinder och dagsljus är det lättare att hantera vintermörkret under veckorna. För det dröjer lite till nästa gång det blir cykel dagtid.

Tack Erika för en fin söndagstur!

5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

8 Comments

  • Anna

    januari 23, 2018 at 21:47

    Ah, de bara händerna får det att göra ont i mina bara av att se dem. En vana jag nästan har lyckats få in, är att alltid ta med ett par tunnare och hanterbara handskar när det vanskas picknick. För ofta går ju inte de handskar man egentligen vill bära för aktiviteten i kalla temperaturer, att även äta och dricka med. Men ett par tunnare och smidigare är grymt mycket skönare än ingenting alls. Dagens tips: picknickhandskar med!

    Svara
  • M

    januari 28, 2018 at 09:51

    Iiiiih, så härligt inlägg! Jag fick en fetis (Specialized Hellga) i present i fredags, men bor utanför Göteborg som inte har någon ordentlig och fin norrlandsvinter… men nånstans ska hon ju få prova rastas, även om det inte blir på snövägar!
    Gärna fler fatbike-reportage!!! 🙂

    Svara
    • Helena Enqvist

      januari 29, 2018 at 22:24

      Å vad roligt att du gillade inlägget:-) det kommer med all säkerhet fler! Grattis får jag säga! Jag köpte min i höstas och trodde inte riktigt att det skulle vara kul att köra stig/barmark men det var det! Sedan är snö kul och när vi har skoterspår öppnar sig ju en helt ny värld av cykling än om mycket långsammare än vad jag är van vid!
      Helena Enqvist recently posted…Premiär för Cykelpodd med Elna och Helena!My Profile

      Svara
      • M

        januari 30, 2018 at 20:19

        Krävs det nästan att man cyklar med andra fetisar bara när det är barmark, för att det är lite annorlunda/lägre fart? (Jag är en ytterst medioker MTB-cyklist även på mina vanliga hojar, men …)
        Är fetcykla jämfört med att köra sin fulldämpade mer som skillnaden mellan att vandra än att springa, man tar ner tempot lite och och har trevligt/roligt på ett annat sätt liksom?
        Läste på Happyride.se att många ligger kring 0,5-0,7 bar i däckstryck, ungefär vad kör du på i barmark/skog?

        (Jaja, snart får jag väl ta reda på det själv, men… alltid kul att läsa inspirerande inlägg som dina, och snylta på andras erfarenheter!)

        Svara
        • M

          februari 4, 2018 at 18:35

          Nuuuu har jag hojat! Hårdfrusen skog med bara yttepyttelite snö, fasen vad fint hon tog sig fram, min nya väninna Hellga! Fascinerande vad lite man saknade sin fulldämpade, med dämpningen i däcken istället. Och skönt grepp!
          Rejält sugen på att skaffa en sänkstolpe till den, som den kom från butik hade den inte ens snabbkoppling till sadelstolpen, så höjden fick bli en kompromiss och uppför/nerför/platt. Men en kul cykeltyp!

          Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.