• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Rullar det inte tungt? – för dig som är nyfiken på Fatbike

Rullar det inte tungt? – för dig som är nyfiken på Fatbike

På temat vintercykling som det surras mycket om just nu i sociala medier, i poddar och i den analoga världen tänkte jag spinna vidare på vintercykling fast i cykelform. Det är minusgrader och även om snön dröjer är det vinter meteorologiskt sett. I alla fall uppe hos oss. Jag har lagt undan sommarcykelkläderna och plockat fram underställ, buffar och varma vantar. Letat reda på mina vintercykelkläder och längtar lite att få använda min skidväst som är perfekt när det verkligen blir kallt och vinter. För någonstans ned till 10-12 minus funkar det mesta i lager på lager. Sedan behövs lite kraftfullare vapen för mig att klara av att träna i kyla. Jag längtar lite efter de riktigt kalla vinterpassen. När tempen ligger runt -20 och jag frågar mig om jag är knäpp på riktigt och kommer fram till att lite tokigt är det men otroligt skönt när jag kommer hem. Men nu tänkte jag inte skriva ännu ett inlägg om du kan klä dig på vintern. Ett sånt skrev jag för några veckor sedan och fins att läsa här.  Jag pratade också höst-och vintercyklig med Cykla.se tidigare i höstas. Likaså kan du läsa om mina 5 fördelar med vintercykling och lyssna på min och Elnas podds 2:a och 17:e avsnitt om just hur du kan tänka för att inte frysa vintertid.

Så jag hoppar över till det som jag tycker allra roligast med vintercyklingen och så ofta genererar frågan ”rullar det inte tungt?” Att cykla fatbike. Ni som har hängt med ett tag här på bloggen kanske minns inlägget jag skrev i vintras om vilken cykel som är den bästa vintercykeln, vanlig mtb eller fatbike. Jag kom inte fram till vad som var det bästa eftersom båda cykeltyperna har sin tjusning. 

Så det finns inget som är bättre än det andra. Det är bara två olika sorters cykling. Fina på sina olika sätt och det kanske är just tjusningen med cykling. Oavsett vad man väljer så har man roligt!

Jag avslutade det inlägget med citatet ovan. För precis så är det och roligt är det viktigaste för mig. Framförallt vintertid när det är lite svårare att ta sig ut. Men jag väljer i regel fatbiken före mtb:n under vintern. Dels för att det är mycket lättare att ta sig fram med den när det är snö ute och för att utecyklingen blir mer lekfull. Jag kör nämligen sällan rena strukturerade vinterträningspass utomhus bortsett från distanspass. Den träningen sker inomhus framför Zwift.

Men vad är en fatbike och vad är tjusningen med den? 

För några år sedan var fatbikes inte så vanliga. Utomlands lite vanligare och bland cykelentusiaster men kanske inte lika stort hos gemene man Jag såg inte många här i stan men förrförra året och framförallt i fjol hände det något. Alla skaffade en. Det började dyka upp särskilda fatbikelopp och många vinterdestinationer började med uthyrning. Intresset växte helt enkelt. 

En fatbike är en cykel med bredare däck enkelt sagt. Ofta ligger däckbredden från 4.0 tum och uppåt. Min egen har en däcksbredd på 4.8 tum och ju bredare däck desto bättre går de i snön. 

Precis som med vilken mtb som helst så kan de vara riktigt lätta och fint utrustade. I kolfiber eller aluminium och många fatbikes väger inte mer än en vanlig mtb. En del modeller och märken har dämpare fram och en del är till och med fulldämpade. Många har ingen dämpare alls, som min helstela cykel med aluminumram som väger runt 14 kg. Det som skiljer mot en vanlig mtb är att den sk Q-fakton det vills säga bredden som blir mellan pedalerna. På fatbikes är den bredare. Det kan vara lite ovant i början att trampa bredare med benen men det är en vanesak. Det skiljer egentligen så mycket mer än de riktigt breda däcken.

Tjusningen då? Jag tycker att den ligger i att det går att ta sig fram på ställen jag inte gör med min vanliga mtb. På skoterspår, på fjället och stigar som är lite mjuka och snöiga. Med mina vanliga cykel sjunker jag igenom, det bär inte så länge skoterspår och vesselleder inte är stenhårda. Tjusningen ligger också  att cykeln mullrar så fint mot snön tack vare däcken. Vår/sommar/höst är det roligt att köra mina vanliga stigar utan dämpning och fatbiken tar sig fram bättre när det är lite blött och sankt. Sand är som snö, cykeln flyter ovanpå. Tjusningen ligger också i att kunna fortsätta vintercykla i skogen och inte bara vara bunden till plogade vägar. Bara det att kunna ge sig ut på fjället en fin vinterdag med cykel, nå ställen som jag inte når vintertid eftersom jag sällan går på turskidor.

Foto: Mats Nilson När jag inser att jag inte skulle ha pumpat däcken så hårt och sladdade utför.

Lågt däcktryck är hemligheten

När nyfikna människor kommer fram trycker de gärna lite på däcken och frågar om det ska vara så lite luft. Pumpar man inte upp ordentligt frågar de. Nej det gör man inte svarar jag för det allra viktigaste för att ta sig fram i snö är att justera däcktrycket och ha lägre än vad man tror. Det är ingen mening att pumpa upp de siffror som däcktillverkaren har angett på däcket. Det är inte heller någon mening att utgå från det man brukar köra med på sin vanliga mountainbike. Det blir alldeles för hårt såvida du bara trampar vägar.

Ju lägre tryck du har i däcket desto mer yta ligger mot snön och gör att du flyter uppepå. Ett lägre däcktryck på snöfria stigar gör att det känns mjukare och däcken i sig fungerar nästan som din dämpare och tar upp ojämnheter och stök och du skumpar inte lika mycket.

Det kluriga är att hitta rätt tryck och det kan innebära många stopp för att släppa ur luft när det blir mjukt i snön och stanna för att pumpa i mer luft om det blir väg. Dessutom skiljer trycket sig om man mätt det hemma och kommer ut i kylan. Till sist får man ett hum om hur det ska vara genom att känna på det. Vi använder inte vår cykelpump, för trycket kan i bland ligga runt 0.2 bar och det är svårt att mäta med pumpen. I stället använder vi en liten mätare i bland. 

Det är en häftig känsla när man hittat rätt tryck och känner hur det bär i mjuk snö och cykeln tar sig fram lätt. När man väl sätter ned foten och sjunker ned inser man hur bra bärigheten är!

Så här kommer min fatbike till sin allra fullaste rätt!

Rullar det inte tungt?

Jag vet inte hur många gånger jag har svarat på den frågan. De flesta som nyfiket kommer fram när de ser cykeln känner lite på hjulen och frågar om det inte är tungt. De tittar lite skeptiskt på mig när jag förklarar att det inte är så mycket tyngre och att det framförallt ser tyngre ut än vad det är. För i snön när fatbiken kommer till sin rätt och däcktrycket är så lågt att jag nästan cyklar på fälgen går det lätt. Likaså om jag har lite högre tryck och rullar väg så går det fint bara jag får upp ilte fart på ekipaget. Stora breda hjul rullar inte långsammare. Men visst, är det massor av fluffig nysnö känns det i benen. Likaså när jag kommer ut från skogen och ska transportera mig hem och inte orkar pumpa lite extra så som jag brukar så är det tyngre än min mountainbike. Det är även tungt att accelerera på min fatbike, den är inte lika rapp som min kolfiberhoj och utan dämpning kan det i bland upplevas lite tungt över stök. Och visst gick min Fuji tungt på Nalovardo Fatbike race i vintras när jag för första gången skulle köra fort på den och hade alldeles för hårda däck. Men cykeln väger inte mer än vanlig cykel. En sådan som jag tror många av de nyfikna har hemma.

Och framförallt så tycker jag inte att det är så viktigt att det rullar lätt, att cykeln svarar så fort jag lägger tryck på pedalerna eller flyter över stöket i skogen. Fatbiken är helt enkelt en cykel som jag upplevsecyklar på. Som hejdar mig att hetsa i väg på en stig eller pressa backar med. Det är lite som att gå på tur som min vän Erika beskrev känslan av. I stället för skidor turar jag med cykel på fjällen. 

Är du inte helt övertygad om att fatbike är en riktigt bra vintercykel? Prova om du får chansen, du kanske är i fjällen i vinter och det finns cyklar att hyra. Gör det! Är du inte i fjällen, inte har så mycket snö vintertid. Prova ändå, släpp ut lite luft ur däcken och ge dig ut på dina favoritstigar. Testa hur det känns att mosa dig fram över rötter och stenar med breda däck. För det är speciellt, på ett alldeles underbart sätt. 

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

  • M

    november 27, 2018 at 19:23

    Läste på happyride.se ang lufttryck på fetcyklar: ”when in doubt, let air out”…

    Jag hojade en yttepytteliten fetcykeltur i frusen Göteborgsskog i söndags, frostigt grått, all gegga har blivit bärig och knastrig, och känslan på fetcykeln relativt vanlig MTB är kanske mer som att vandra relativt att springa? Lite lägre tempo, man behöver inte titta supernoga på varenda knölighet för det glufsar sig framhjulet bara över. Man kommer liksom in i en annan mod? Njutfart.

    Sen är cykeln inte så trevlig på asfalt med de grova däcken, iaf min spårar ganska rejält så man får allt hålla i styret på vägen till skogen. Och alla vänder sig om och undrar vad det är för muller som hörs…

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: