Högst upp på min bucketlist

Temat för denna vecka i nätverket för träning och hälsobloggar är vad som står högst upp på bucketlist:en om man har obgränsade resurer. Eftersom jag står som administratör för veckans tema är jag sist ut. Jag har fått tagit del av många intressanta och roliga saker som mina kollegor rankar högt och lite annorlunda infallsvinklar.

Min egen bucketlist skrev jag om i våras. Den som rörde saker som jag gärna vill ta mig an i mitt närområde. Jag kunde bocka av ett par punkter under sommaren men har mycket kvar att göra. För en bucketlist behöver inte bockas av på en gång. Drömmar ska få leva och vissa drömmar kanske bara stannar vid drömmar men fungerar ändå som motivatorer. De punter som jag skrev upp är punkter som inte är omöjliga eller kräver så mycket runt om. De kostar inte heller så mycket mer än tid och lite fantasi i mitt fall.

Bortsett från punkterna jag skrev ned i våras har jag prickat av en del saker som jag drömt om och så gärna velat göra. Som att cykla ensam till Rättvik. Jag kom inte ända fram men gjorde det i allafall. 26,1 mil stannade min klocka på. Jag har genomfört en Svensk klassiker som också varit en dröm att göra och något som jag är stolt över i dag. Jag har länge drömt om att få springa i fjällen men det är först den här sommaren som det har varit möjligt. Jag har lärt mig åka skejt och vågat ställa upp i tävlingsklass i mountainbike. Jag tänker att jag aldrig blir för gammal för att lära mig nya saker.

Erika bloggar om att hon vill gärna arrangera en träningsresa. Det är något jag skulle vilja göra i framtiden. En cykelresa för en liten grupp i Spanien. I de områden som vi åker till varje vår och cyklar. Det vore häftigt men jag har varken kunskap om att arrangera, träningsupplägg och kontakter och resurser att göra det. Inte än men vem vet? Men en träningsresa som hon beskriver det skulle jag gärna åka på!

Jag har skrivit mycket om det här temat förut i bloggen, hur jag drivs av utmaningar och viljan att tänja på mina gränser. Det blir i bland galna saker som jag formulerar i huvudet och sedan printar ned på papper. Där utmaningen kanske är mer psykiskt än fysiskt. Att inte veta om jag klarar det mentalt. Där tider och placeringar inte är viktigt. Spänningen i att ser hur Det är kroppen reagerar och hur det känns att dippa mentalt och sedan se om jag klarar att ta mig upp igen. Jag skrev för några år sedan om just det, få tänja på mina gränser .

Som Anna är jag lite bergtagen och drömmer om att få cykla i bergen. Skrev för några år sedan om drömmen om att få cykla Bike Trans Alp, ett etapplopp på mtb. Jag ville gärna göra det redan i somras men det blev inte så. Men loppet och bergen finns kvar.  Anna drivs också av utmaningar och har gett mig massor av inspiration genom hennes inlägg. I somras rös jag när jag läste hennes inlägg om L’étape du tour. En riktigt dröm för en cyklist som får gåshud av bergscykling. Dit vill jag! Anna vill ha revansch skriver hon i sitt inlägg om bucketlist. Undrar om jag ska ta rygg på henne?

I mars 2014 skrev jag ett inlägg om vad som stod högst upp på min lista då. Den punkten står fortfarande högst upp och är ett långsiktigt mål.

Jag har en sak på min att-göra-lista. Det är stort och något som sållar agnar från vetet. Paris-Brest-Paris. Ett långt lopp. 120 mil och man har 90 timmar på sig att genomföra det. Loppet går var fjärde år.  I grund och botten är jag en långtradare oavsett vilken fysisk aktivetet jag ger mig in på. Mer ultra än snabb.

Paris-Brest-Paris allstå. Långcykling på riktigt. 120 mil på en racer med ett tidsmål. Jag har drömt om det nästan så länge som jag har cyklat. Jag har slukat Johan Mölleborns blogginlägg om randonneurcykling och racereports från just PBP under åren så även det från i år. Loppet går var fjärde år och nästa gång det arrangeras är 2019. Det är ett lopp du får kvala dig in till genom att genomföra ett antal brevetlopp under det året som går, dvs 20, 30, 40 och 60 mil. Du kan allstå inte anmäla dig utan att klarat milen innan. 2019 är jag 39 år, dit är det ”bara” snart 3 år. Det skulle underlätta om jag hade obegränsade resurser för det kommer att kosta en del både i pengar och tid. Men det är inte omöjligt utan kräver bara en hel del planering, sparande och framförallt långa cykelpass. Jag ska göra allt jag kan för att stå på startlinjen i Paris 2019 för den första punkten på min bucketlist ska jag bocka av. Det är drömmen som inte bara blir en dröm, så är det bara!