Lofsdalen Bike Weekend!

För tredje året i rad går Lofsdalen Bike Weekend av stapeln. Och för tredje gången har jag fått förfrågan att komma för att köra clinics och guidade turer. Självklart tackade jag ja även denna gång! Lofsdalen och cyklingen där ligger mig varmt om hjärtat. Det går inte en sommar utan att jag är där, antigen i fjällparken eller i Bikeparken eller de båda. Det är något speciellt, kanske är det de fina lederna som jag inte tröttnar på. Eller vyerna eller att det ligger nära stugan som gör det möjligt att åka dit över dagen. Eller att man får en stor dos fjällcyklingskänsla även om det byggda leder. Framförallt på den södra sidan när lederna varsamt har grävts fram och blandats upp med naturliga stigar. Det gör att fjällkänslan är kvar.

Och vad passar inte bättre att ha en Bike Weekend om inte just i Lofsdalen! De två tidigare upplagorna har varit välbesökta och omtyckta. Jag har fått träffa massor av härliga människor, fått gå på konsert uppe på fjället, cyklat lederna tills jag blivit trött och fått andra att våga lite mer och bli mer trygga på stig.

Det här året tror jag blir ännu bättre. Lite bredare men med samma familjära känsla. Jag har nämligen fått en liten sneak peak på programmet. I väntan på cykelfesten som går av stapeln mellan den 9 och 12 juli kan ni läsa om de två tidigare åren, 2024 här och 2025 här.

Allra första gångerna jag var i Lofsdalen för cyklingens skull var för att köra Lofssjön runt. Ett mtb-lopp på grusväg som avslutades med den rejäla klättringen upp till det som i dag är samlingsplatsen hjärtat. Därifrån genade vi över fjället och ned i Fjälleden, bikeparkens gröna led. Jag vann damklassen den gången 2014 och Hasse vann en dags hyra av downhillcykel och liftkort på utlottning.

Det gjorde att Lofsdalens Bike Park blev min första kontakt med downhil året därpå. Jag var lyrisk efteråt och minns att jag både skrev i bloggen och tänkte att det var perfekt teknikträning för mitt långloppscyklande. Men att jag bara kunde åka på sensommarkanten för att inte riskera en tävlingssäsong.

Vi återvände sedan till Bikeparken, med och utan Cissi, min dotter. Jag drömde om en egen endurocykel när jag slutat tävla. Vi såg hur Fjällparken från att vara små blå flaggor där det skulle grävas växa fram till vad den är i dag. Vi anade att det skulle bli bra och visst blev det så.

Fjällparken har också varit arenan för två cykelläger som jag hållit tillsammans med Eszter Simone. Där vi samlat ett gäng tjejer som fått utvecklas i sin takt, en gång på försommaren och en gång på hösten. Det blev uppskattat.

Det är därför extra roligt och tacksamt att också få vara ambassadör för Lofsdalens fjällpark denna sommar! För en park som välkomnar alla, stora som små, precis som bikeparken gör. En park där man kan utvecklas oavsett om man precis börjat cykla eller är van. Här samsas springcyklar, med hardtails och fulldämpade cyklar. Här är lederna i spannet för lätt grönt till svart och de avstickarna är utmanande och kittlande. Upp till hjärtat samsas vandrare, med eller utan rillator med cyklister och löpare på den fina Panormaleden. I hjärtat, där vindskydd och eldstäder finns blir en naturlig plats att mötas vid och hänga.