Lofsdalen Bike Weekend

Just nu är jag trött, trött på ett skönt sätt. Så som jag kan bli efter ett ett uppdrag jag varit lite nervös inför och blivit ett riktigt bra utfört uppdrag. När axlarna ramlat ned och jag landat i en fin känsla av att fått förmedla cykelglädje och att få se folk växa när de blir tryggare på cykeln. Den här helgen inte varit ett undantag.

Jag skulle hålla i två clinics, en för nybörjare och en för de som cyklat lite mer och ville gå från blåa leder till röda. Som avslutning skulle jag guida i fjällparken. Till skillnad från förra året var mina clinics kortare, en timme vardera och det var en utmaning att komprimera i hop en clinic som inte skulle kännas stressigt men samtidigt ge deltagarna något att ta med sig och träna vidare på.

Med två clinicsuppplägg som jag är trygg i och vet fungerar åkte jag till Lofsdalen på torsdagen med en förväntansfull och avslappnad känsla. Jag mötte upp Sara Rönne och Danny aktivitetshuset strax innan halv fem och vi hämtade ut nycklarna till den stugan vi skulle bo i. Katta, bucketlife ni vet skulle ansluta lite senare på kvällen. Kvart i sex skulle vi vara uppe vid hjärtat i fjällparken, där skulle vi guider presenteras innan kvällens konsert med Emma Svensson drog i gång strax efter sex.

I lagom tid kom vi upp och jag hade tagit med cykeln. Tänkte att jag kunde ägna en stund efter konsert och innan middag åt att hitta bra ställen att öva kurvtagning och bromsteknik på. Även om jag kan parken utan och innan känns alltid lite bättre att fått reka lite. Jag la ut lite koner, cyklade igenom en för mig ny röd led och kände mig nöjd. Det skulle bli både bra roligt. På vägen ned till parkeringen tog jag en av mina favoriter, King Wood och fick lite pirr i magen över hopp och dropp. För det har funnit en stor elefant i cykelrummet. En skadad hand efter ett fall i Åre i förra veckan. Lagom tills jag tänkt att sätta nummerlapp på cykeln och köra downhilltävlingen BH-DH. Jag ville så gärna kunna genomföra denna helg och var rädd att min hand inte skulle klara av det. Men en veckas vila från stötiga aktiviteter hade gjort gott.

Strax efter 8 lastade jag upp cykeln på taket och åkte ned från Hovärken till Lofsens fjällby och till underbar middag, häng och surr. Vi satt ute på altanen längre innan jag lite för senare än vanligt kröp i säng.

En riktigt cyklig förmiddag med oväntad nummerlapp!

Vid 11 mötte jag upp ett härligt gäng cyklister vid fjällparkens hjärta. den naturliga festivalplatsen med det stora vindskyddet med utsikt över fjäll i alla riktningar. Det var en brokig förväntansfulla människor, från kids till vuxna. Någon hade cyklat lite stig, någon annan var alldeles ny och några kände sig lite ringrostiga. Efter prestationen av mig och själv och mitt upplägg släppte min egen nervositet och även deltagarnas. Ett bra sätt att bryta lite is!

Vi rullade en bit från hjärtat och övade kurvtagning och bromsteknik. Vi pratade position på cykeln och linjeval och de yngre tvekade inte att visa hur man tar berms. Alldeles för snabbt tog timmen slut och vi rullade tillbaka till hjärtat och jag passade på att fylla på med lite energi och ladda om för nästa clinic som skulle starta redan vid 13.

Till nästa clinic hade det varit kö och vi landade till sist på 11 deltagare som jag tog med ned till teknikområdet för att träna på stenkistor i varierande svårighetsgrad och prata linjer. Sådant som är bra att ta med sig ut på lederna sedan. Vi rullade ut till den röda leden Rob the bank där jag sett ut ett par lite utmanade och tekniska kurvor. Gruppen tog dessa utan problem och vi pratade kurvtagning innan vi rullade tillbaka till hjärtat. Jag hade peppat gruppen att ställa upp i dualslalomtävlingen som vi skulle komma tillbaka till i alldeles lagom tid.

I slutändan blev det jag och en tjej till som monterade nummerlapp på styret och gjorde oss redo för race. Under härligt publikstöd körde barn, ungdomar och vuxna dualslalombanan i heat för att till slut kora dagens vinnare i vardera klass. Jag vässade tävlingshornen och lyckades komma på en hedrande fjärdeplats!

El-mtb runt Hovärken som avslutning

Jag rundade av en riktigt fin cykeldag med att möta upp min vän Martin och några vänner till honom för att och ta ett varv runt Hovärken. Jag fick låna hans fru el-mtb och utmanade mig själv att köra plattformspedaler. Något jag aldrig brukar cykla med och tycker är läskigt. Framförallt om jag ska försöka hoppa.

Efter några kilometer började jag bli varm i kläderna och tjoade friskt i hoppen. Visserligen kändes det som mina fötter var åt alla håll utom rätt på pedalerna men det var roligt. Både fartkänslan uppför och hoppen efter den röda avstickaren Rocket. Trött men nöjd hängde jag en stund på altanen hos Martin. Drack kaffe och åt kaka innan jag rullade ned till stugan och fortsatte en fin kväll med altanhäng och makalöst god mat signerat Danny och en lika makalöst god drink som Katta svängt ihop.

Festivalens sista dag bjöd på guidad tur och bad!

Den sista dagen av festivalen bjöd på lika fint väder som dagarna innan och jag åkte förväntansfull upp till hjärtat för mitt allra sista jobb- en guidad tur i parken. Det blev två trevliga timmar tillsammans med Peggy från Hamburg. Vi pratade bikeparks i Tyskland och Sverige och om långa lopp. Hon ska snart cykla genom Tanzania och upp mot Kilimanjaro. Otroligt inspirerande och cool tjej! Jag tänkte att jag får träffa så många härliga människor genom cyklingen, människor jag annars inte skulle möta.

Med trötta och möra ben sa vi hejdå till varandra och jag tog en tur med Katta, Danny och Sara innan vi lunchade på aktivetshuset. Vi köpte glass och åkte ned till Lofssjön för ett bad. Ett värdig avslut på en festival!

Nu ska jag landa i känslan av en fin helg, att jag gjorde ett bra jobb och återigen fick uppleva en fin Bike Weekend. Är det någon plats som mitt hjärta slår lite extra för så är det Lofsdalen. För cyklingen, för fjällen och för de härliga människorna som bor och verkar här. Man känner sig alltid så välkommen.

Även om festivalen är över är inte cyklingen det. Det finns fortfarande mycket tid att cykla och fjällparken är öppen till snön lägger sig. Har du inte varit i Lofsdalen rekommenderar jag dig varmt att åka dit. Här finns leder från de som nyss upptäckt tjusningen med stigcyklingen till de som söker adrenalin och mer tekniska leder. Vill du läsa mer om Lofsdalens leder tycker jag du ska läsa Saras fina inlägg från i fjol. Jag har också skrivit om själva fjällparken och Lofsdalens hemsida hittar du ännu mer information och ledkarta!