det bästa äventyret är det som blir av

Brant är inte farligt – om att vara höjdrädd utförscyklist

Jag brukar skoja om att jag valt helt fel disciplin av cyklingen. Jag är både höjdrädd och farträdd och då åka utför kan i bland kännas som ett omöjligt uppdrag. Det ligger ganska mycket allvar bakom skämtet. För i bland funderar jag själv på varför jag envisas med att cykla utför och försöker bli bra på det. Tänker att det i bland är ett hopplöst projekt är svindeln slår till och jag lägger mig ned på stigen och mår illa. […]

Läs vidare

Hemma är ändå hemma

Vi hade ganska stora och fina planer för den här helgen. En dag i Lofsdalen Bike Park och kanske lite fjällhäng. Men den stora tröttheten och vädret var emot oss i går. Det skulle regna både i Lofsdalen och Storhogna men vara skapligt väder hemmavid. Vi åkte ut på Tages och åt middag i går och bestämde oss för att stanna hemma. Jag hade hängt med dottern på morgonen, tittat på hennes stuga, åkt förbi jobbet och lagat en punktering […]

Läs vidare

Om att tillåta sig vara stolt – nytt poddavsnitt

Ni har säkert sett att vi har släppt nytt avsnitt av cykelpodd med ELna och Helena. Först avsnittet om svemester och sedan ett om att vara stolt. Båda avsnitten spelade vi in hos Elna juli. På hennes kontor som jag bara ser via Skype när vi vanligtvis spelar in podd. Att få göra det tillsammans på samma plats är roligare och något jag önskar vi kunde göra mer. Vi hade varit på IKHP dagen innan och kört alla avsnitt som […]

Läs vidare

Den här sommarens fjällkvällar

Man kan säga mycket om 2020. Om att det som såg så lovande ut vid nyåret blev något helt annat. En helt ny vardag med distansering, hemmajobb och mindre tid med vänner och med min dotter. Man kan också säga mycket om planer som fick ställas in eller göras om och en ständig oro som gnagde i kroppen. Men om vardagen vändes upp och ned och man vande sig vid en helt ny vardag finns det saker med 2020 som […]

Läs vidare

Earn your turns

Det är lite som lågintensiv backträning de där 10 minuterna från krönet upp till Frösötornet. Inte jobbigt så det gör ont i benen och lungorna men det tar tid. Det tär lite på tålamodet och i längden en stum känsla i benen men jag vet att när jag kommer upp får jag åka utför. Några minuter för att sedan trampa upp igen. Jag gillar egentligen backar även om det alltid varit min svaga punkt. Alla gånger jag tappat klungor, happykompisar […]

Läs vidare