• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Backar – hur lär man sig tycka om dem?

Backar – hur lär man sig tycka om dem?

I lördagskväll bestämde jag mig för att cykla uppför Klövsjöberget. En backe på 4.5 km med en snittlutning på 4.5% om man får tro Strava och det segment som skapades under Tour Of Jämtland för något år sedan. Bitvis är backen runt 13% och är så där segt jobbigt. Ni vet när man kan åka lite snabbare men inte får fart på benen. 

Klövsjöberget har jag cyklat upp på 25 minuter. Sommartid med racer. I lördags med dubbdäck, vinterskor, två skidpass i benen och med motvind slet jag mig upp på 19 minuter och 7 sekunder. Jag snittade 162 slag av min maxpuls som ligger på 183 slag. Jag tog det med andra ord inte lugnt.

Var det roligt? Att komma upp men inte att ta sig upp.

När jag nådde toppen gick solen ned. Jag hade inga lampor…

Jag har tänkt på den där backen sedan jag för två år sedan cyklade den sist. Tänkt att jag ska prova och se hur snabbt jag kan ta mig upp. Tänkt att använda den som intervallbacke. Men jag har tassat runt den och hittat anledningar till att låta bli. I stället har jag kämpat mig upp för ännu brantare backar i området. För är det något vi har gott om kring stugan är långa branta backar. Backar som tar över 10 minuter att klättra med god fart. Som mina formkollsbackar som jag använder som referensbackar för att se hur formen utvecklas. I somras slog jag till med bra tider. Vi har asfaltsbackar och grusvägsbackar upp på fjället. Som Vargenbacken där man med bil får växla ned till ettan för att ta sig upp.  1.1 km ren plåga med ett snitt på 10.3 %.

Jag har också funderat på mycket på hur jag ska lära mig att tycka om backar. Hur jag mentalt ska klara av att pressa benen och inte ge upp så fort jag tappar fart. Jag sliter med backintervaller. Jag provar i olika tempon och tränar på att hålla kadensen uppe. Allt för att bli lite bättre.

Jag tänker i bland att jag inte är skapt för backar. Har inte den där berggetskroppen utan är lite mer som humlor. De kan ju flyga trots allt och jag är inte dålig att klättra. Benen är starka men det är huvudet som sätter stopp. Det är någon form av hatkärlek till backarna. Inte en förkärlek utan hatkärlek.

De korta tekniska gillar jag bättre. Då kan jag med lite tryck ta mig upp.

Backar är min akilleshäl. Inte de korta små knäpporna som kommer på stigarna. De kan jag ta med lite fart men så länge backen är någon minut händer något. Det är i de längre backarna som jag tappar på tävling. Ett litet ögonblick av ofokus som att tappa rullen ett par millimeter och jag seglar ned i fältet. Det är opraktiskt eftersom alla långlopp har backar, startbackar, mittenbackar och oftast avslutningsbackar. Likaså kortare lopp.

Så jag bollar över till er. Gillar ni backar? Hur lär jag mig att börja tycka om den och hur ska jag göra för att bli bättre? Eller är det så att man antingen gillar dem eller inte och får utgå från det. Fortsätta att slita med intervaller och hoppas att benen bara blir stakare?

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

13 Comments

  • Anna

    april 3, 2017 at 09:12

    Jag funderar; Finns det någon som egentligen tycker om backar?!
    Inte jag i alla fall. Jag håller fullständigt med dig, det är min akilleshäl. Jag har under de senaste två åren hela tiden tänkt att det är ju för att jag är så tung. Men nu när jag lättat drygt 40 kg så är ju fortfarande backarna skitjobbiga. Det sitter som, du även skriver, i huvudet. Något att jobba med denna säsongen! Tänker på Daniel Tynell som lär Stephan Wilson att åka längdskidor; ”älska backen, tänk på hur kul det är att staka dig uppför denna backen!”
    Ja, kanske den approachen vi ska ha.. gud vad kul det är när det tar emot…. Men jag vet inte. Känns inte som om jag är där än HAHAHA!
    Anna recently posted…Garmisch-Partenkirschen nästaMy Profile

    Svara
    • Helena

      april 3, 2017 at 09:26

      Jag tror inte det,.
      det värsta med backar är ju att ju starkare man blir desto högre fart håller man och på så sätt blir det ju inte det minsta lättare bara ännu jobbigare.

      Ja just det! Varför inte testa, man kan ju lura hjärnan till vad som helst 🙂 Kommer i håg att han sa något om att man skulle börja tycka om smärtan också. Lära sig att det är bra för då tar man i! Vi gör så och blir grymma på backar i sommar! 🙂

      Svara
  • Hasse

    april 3, 2017 at 09:23

    Det sitter i huvet på mig, det räcker med att jag tappar fokus för en halv sekund och låter hjärnan tänka tanken ”-Det här är jobbigt…”, så är det klippt. Kan jag bara låta bli det och övertala (lura?) mig själv att backar är fan så skoj och bara mata på så brukar det går bra! 🙂
    Hasse recently posted…Happymorningride och NordenskiöldsloppetMy Profile

    Svara
    • Helena

      april 3, 2017 at 09:27

      jamen precis så, den där lilla stunden av ofokus så är det kört. Vi får göra som Anna skrev ovan, tänka att det skitkul!

      Svara
  • Elna

    april 3, 2017 at 10:04

    Jag älskar backar! På riktigt. Fastän de är jobbiga, fastän det svider i lungorna, fastän det gör ont i benen. Tur det – för vi har mycket backar i terrängen här – är det våra asfaltsbackar är jag väl ganska average men älskar ändå att jobba mig uppför dem. Är det tekniska stigar uppför är jag grym – mycket träning har gett mig fin teknik och jag gillar att hålla på att tampas länge med sådana där ”omöjliga” tekniska klättringar, för när de sitter blir jag så tokigt glad.

    En del av de backar jag kör ofta har jag liksom delat in i mentala etapper för att de ska upplevas enklare och lättare att motivera sig att ta i ordentligt hela vägen uppför.

    Jag tänker liksom att man måste vara kompis med backarna, att de är ens bästa vän för man blir så himla mycket bättre av dem och de är en ständig utmaning när man cyklar med vänner – det är tokigt kul att dra igång en uppförsspurt. Utförsåkning på racer gillar jag däremot inte alls, då går det långsamt 😉
    Elna recently posted…Ramgodis: MucOff för matt lackMy Profile

    Svara
    • Helena Enqvist

      april 5, 2017 at 15:30

      Å vad jag skulle vilja tänka lite som dig. Jag gillar ju också att det jobbigt, svider i benen och gör ont men mentalt så bruster det. Jag gillar visserligen tekniska uppförsbackar, när man får klura hur man ska hantera dem, kanske göra om dem och framförallt när det inte finns någon press att köra fort uppför dom.

      Tack för bra tips Elna som jag ska till mig. Jag och Sara Rönnberg har bestämt oss för att börja tycka om backarna i sommar och träna på dom tillsammans, det är nog ett vinnande koncept

      Svara
  • Marie

    april 3, 2017 at 10:43

    Alltså jag gillar ju backar väldigt mycket och det tror jag mest beror på att jag älskar berg och toppar. Jag brukar tänka på att varje höjdmeter ger ny utsikt o nya vyer och det går fort. Jag kan inte påstå att jag är snabb i backar, men det är kanske också en hemlighet. Att inte alltid behöva maxa i backar utan bara kunna ta sig uppför dem. Då kan man njuta mer och inte bara känna ångest innan och blodsmak i munnen under. Så glöm inte bort att kolla upp och kolla på den vackra utsikten, det är min belöning!

    Även om man inte jämnt maxar i alla backar borde man ju få starkare ben och ju fler höjdmetrar desto bättre bergscyklist/bergslöpare😀

    Jag har tyvärr heller ingen bergsgetskropp, men försöker bara glömma det. Jag får träna på mina förutsättningar. På tävling kan jag tänka:”ok, den där lilla bergsgeten är snabbare än mig i backen, men då får jag ist köra in den tidsskillnaden på de tekniska bitarna”😊

    Har jag tränat branta backar blir flacka så mycket lättare och det kan också vara en boost. ”Shit det här känns ju inte som en backe, känns jättelätt.”

    Det här med etapper i backen jobbar jag också typ alltid med. Upp till pinnen och sen har jag kommit halvvägs, är ett exempel på hur jag tänker.

    Svara
    • Helena Enqvist

      april 5, 2017 at 15:32

      TACK för jättebra input Marie och värdefulla tankar att ta med mig in i backarna. Skrattar lite åt det där med den där lilla bergsgeten. så tänker jag också i bland och med mina rätt stabila och rejält starka ben kommer jag lätt i kapp på platten och på de tekniska bitarna och för att inte tala om att jag rullar lite snabbare utför 😉

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: