Ungefär den här tiden för fem osv år sedan

Det blev minsann en rätt underlig rubrik. Ville inte skriva, fem, fyra, tre, två och ett år sedan. Det skulle bli långt. Men jag ville kika tillbaka på ungefär mitten av aprils blogginlägg under de senaste åren. April i år känns långt i från vad april har varit sett till att vårcyklingen kommit i gång, snön smält bort och skidsäsongen är slut. Minnet sviker ju emellanåt. Innan jag kikade igenom bloggens april-inlägg var jag säker på att april alltid varit full av snö. Åtminstone första delen av april. Riktigt så var det inte även om årets april än så länge sticker ut.

Men låt mig ta med er på en tur längs bloggens memory lane!

April 2020 När hemmavarianterna av cykeltävlingar blev ett begrepp

Jag minns april 2020 som otroligt jobbig. Jag var stressad äver coronaviruset som vi då inte hade sett de stora effekterna av. Vi drog oss undan och umgicks i små grupper. Det där viruset skulle nog försvinna till hösten och kanske skulle några cykeltävlingar trots allt bli av. Då i april deltog vi en påskutmaning via ABLOC. De som anordnat cykliga event fysiskt förr. VI skulle pricka av utamningar cyklandes under påskhelgen. Vi tillbringade mycket tid ute på Andersön i början av april. Det var där det fanns snöfria stigar än om lite is här och var.

Långfredagen var en sån utmaningsdag och vi cyklade tillsammans med Robin och Sandra. Jag minns att vi bar cyklar en del och minns särskilt att Hasse för en gång skull tappade det. I irritation över om jag minns rätt hala cykelskor drog han bokstavligt talat sin cykel jupp fr en av de branta knixarna. Jag tog aldrig någon bild. Blev väl så förvånad över att han för en gång skull visade lite humör. Efter en stund skrattade jag åt det. Vi åt middag efteråt, väl påpälsade efter det inte var särskilt varmt påsken 2020.

Det var även en del snöfria lägdor i början av april, det måste jag tillstå. I alla fall på de solutsatta delarna av Frösön. Vinterdäcken hade jag dock inte plockat av min Superior och det smattrade fint när jag körde tröskelintervaller i kvällssolen. Och den där första turen med tunnare kläder, den som kändes som en tidig racerpremiär förr om åren. Jag och John cyklade oss trötta i en disig aprilkväll. Fasiken vad fint det var, det minns jag.

Kanske var april för fem år sedan lite som april nu? Jag minns faktiskt inte!

April 2021 som handlade mest om snön i Storhogna

Det här året balanserade jag på den där tunna kanten av utmattning. Jag hade varit stressad en längre tid och kämpade för att hålla mig ovan ytan. Hade försökt att be om hjälp men inte riktigt nått fram. En lösning var att arbeta från stugan för att vara för ensam i stan. Det var ju pandemi och vi hade våra egna bubblor att umgås i. Kommer ni håg hur det var? Nu i efterhand känns det så avlägset.

Aprils inlägg på bloggen dominerades av skidåkning och Storhogna. jag fotade mycket och hängde en del med Hasse på jobbet. Då körde han pistmaskin och jag fick testa på. Pistade hela Storhogna en morgon i april. Det kändes coolt att ha klarat av det. 18 april åkte jag det sista skidpasset på Katrina. Den morgonen stängde anläggningen för säsongen och jag minns att det var varmt och fint väder.

Hemma i stan var det tjurigt och kallt aprilväder. Vid den här tiden då fotade jag spillkråka i Sommarhgen tillsammans med Sandra. Snön hade tinat på åkrarna men låg fortfarande ganska djup i skogen. Jag minns att vi satt i snön och åt lunch.

Jag försökte förtvivlat hitta cykelmotivation den våren. I slutet av april hade jag äntligen tagit mig ut och letat stig och avslutat ett blogginlägg med ”Sedan hoppas jag att pandemin snart är över så att jag får vara med på Happyrides, skratta och bli jättetrött efter att försöka jaga snabba vänner.”

Att pandemin skulle ta lång tid på sig visste jag inte då och inte heller att Happyrides inte skulle bli detsamma när pandemin var över. Kanske hade den formen av socialcykling hör i stan sin topp innan 2020? Det blev många små subgrupper som cyklade tillsammans och som sedan blev kvar. Jag bland många andra skiftade från ren stigcykling till mer enduro. Jag kan i dag sakna det mycket, cyklingen, människorna och det fina i att jaga sig stark. Men det hänger på att någon orkar dra i det och skapa event. Utan det blir det inget och jag har tänkt att jag ska så många gånger men det har inte blivit av. Vill jag cykla happyrides igen för jag helt enkelt försöka locka folk till event!

April 2022 var skarcykling, sjukdom och rejäl snödump

När jag kikar i arkivet hände det mycket i april 2022. Jag var ivrig och pepp i början av månaden. Hade hybris över lite stig ovanför Torvalla och drog på mig en rejäl lårkaka när jag glömde bort hur slitna mina dubbdäck var. Halkade på is och låg sedan på marken. Bryskt nedsatt på jorden igen. Men det var lite stig ändå.

Någon dag senare gjorde jag en otroligt fin skarcykling hemmavid. Trots eftermiddag höll skaren på myrarna och skoterlederna bortåt Opesjön. Jag hade packat med fika i ryggsäcken och fick fina timmar utomhus. Såg björnspår och kände att våren var på gång.

Men då bestämde sig april för att bjuda på ett spratt. En rejäl snödump som höll i sig ett par dagar och skapade julkänsla. Snöulliga granar och en vinterrunda som vi behövde cykla upp igen. Det som skvallrade om april och inte november var den förrädiska isen under snön.

Efter en episkt fin skidtur i Edsåsdalen i t-shirt blev jag dundersjuk. Testade mig för covid men det var negativt. Dagarna innan hade jag varit lite nere, tappat cykelmotivation och känt mig trött och hängig. Säkert något på gång redan då. Jag tyckte synd om mig själv när febertopparna var skyhöga o det började tina ordentligt ute. När jag väl blev frisk igen gjorde vi årspremiär i Brunflo Bikepark. På tal om Covid så fick jag det två veckor innan SM i enduro här hemma i stan. Jag blev frisk lagom till tävlingen men hade inga krafter.

April 2023 var mjuka grusvägar, vårkänslor och skidåkning

Bloggens arkiv för april 2023 är magert. Någonstans här började jag skriva mindre frekvent och har fortsatt. Inte för att jag inte vill skriva utan för att orden inte kommer lika lätt längre. Men det ska inte det inte handla om. Utan om att det här året första vårmånad bjöd på mjuka grusvägar när jag ivrigt letade de allra första snöfria stigarna. Det bli lite som en hets om vårarna. Jag trampar långt för några hundra meter stig och vill köra det om och om igen. Men det hör liksom till! Då den där första turen på mjuka grusvägar låg det is på sjön. Bilderna skvallrar om det. I dag den 9 april 2025 har sjön gått upp.

Jag gjorde itne så mycket uder april, inte som jag bloggade om i alla fall. Det sista inlägget för april döpte jag till: lite som att hoppa över sommaren. Den 26 april hade jag och Hasse åkt skidor på stadion här hemma i stan. Det var alldeles nydraget och snön låg på träden. Det hade snöat i ett par dagar och det var lite som rubriken löd, sommaren hade aldrig kommit utan vi hade direktspolat oss till december igen. I stugan några dagar sedan åkte vi återigen i nydragen skatebädd på skalet. Långt efter att säsongsslut. Sedan kom våren på riktigt!

April 2024 då? Säsongstävling i skicrossbana och bubblande vårcykling

Var 2023 års arkiv magert är det inget mot 2024 års. Nästan inga inlägg ser jag men det betyder ju inte att det inte hände något. Men det jag bloggade om var ändå saker jag gärna ville dela med mig av. Som att göra enduropremiär i en skicross-bana i Idre. Nervöst, pirrigt och galet kul! Jag satte dubbdäck på Orbean och övade kurvtagning och hoppteknik över stora platåer. Jag och Filippa åkte ned tillsammans med våra respektive. De som stöttning och hejarklack. Det var annorlunda och tävlingen hade lockat både duktiga tjejer och killar. Hur det gick? Näst sist. Kurvtagningen var inte perfekt om man säger så! Vill du läsa mer om tävlingen finns ett inlägg här

Den där bubblande vårcyklingen bloggade jag om den 25 april. Vi i endurogänget som kört styrka i hopunder sommaren hade flyttat ut träningen till Öne- och Östberget. Det var lite som att vara barn igen och glömma bort att åka hem för att det var så roligt att cykla. En fin vårkväll med vänner och många skratt. Det var starten på en fin cykelsäsong på berget det!

Men 2024:s april, var den snöfattig och lik den i år. Njae så värst snöfattig var den inte men när det väl började töa gjorde det med besked. Förra året bjöd på en lång vinter med mycket snö och det var nästan så jag inte trodde att snön skulle smälta innan midsommar. Det var som det brukar här uppe, vårvinter, någon dag fulvår och sen försommar.

Det är roligt att kika tillbaka och se vad som har hänt. En stor minnesbank som jag hoppas jag kan fylla på och blicka tillbaka på om fem år igen. Vad händer den här april då? Jo vi kommer fira påsk i Rättvik igen. Vi har inte varit ned sedan svärfars begravning. Det kommer kännas tomt och annorlunda men fint att åka dit igen. Vi ska passa på att cykla i Källviken och jag vill köra de stökiga stigarna i Rättvik. Vi ska ta promenader så som vi gjorde förr om åren.