det bästa äventyret är det som blir av

Ett halvår senare och jag kan sätta mål!

I bland känns tillvaron emellanåt ännu mer som en berg- och dalbana av känslor. Jag är känslomänniska, det går upp och det går ned och sällan längre stunder på mitten. Jag blir med andra ord väldigt glad och i bland väldigt ledsen. Det senaste halvåret har det förstärks ännu mer. Jag pendlar mellan eufori och tvivel när det kommer till min kropp och knä. Och i går var jag riktigt hög på livet. För i går var jag till sjukgymnasten […]

Läs vidare

Hur går träningen då?

Det är en fråga jag ställer mig själv och kommer fram till att jag inte riktigt har någon plan och framförallt inget mål att träna mot. Jag har inget varför som jag hade förra året och som då gav mer bränsle till vinterträningen. Jag minns i bland förra vintern som en bra träningsvinter men inser när jag backar lite i träningsdagboken att jag slet med dåligt självförtroende och bristande motivation. Men jag hade mål och ett träningsschema med coach att […]

Läs vidare

Vinterfjäll – då kommer fatbiken till sin rätt

Jag har lyxen eller förmånen (och i bland lite det lite besvärliga) att jag nästan kan välja cykel efter humör. Det står alldeles för många cyklar på min balkong och jag använder dem alla. Mer eller mindre. Jag fick frågan i mitt kommentarsfält för ett tag sedan av Sara Rönne om vid vilka tillfällen jag väljer fatbike. De första åren jag hade fatbiken var den ett givet val vintertid och jag ville helst cykla hela tiden på den. Det var […]

Läs vidare

Vårvinter en ledig fredag

I dag var det första gången som jag verkligen kände den lyxen att ha lediga fredagar. Att beslutet att gå ned i tid är alldeles rätt. Visst har de tidigare fredagarna under januari varit bra men det var något speciellt med den här fredagen. Kanske var det att jag kunde köra en sen fatbiketur i går kväll utan att behöva tänka på att jag skulle upp på morgonen. Bara rulla ut spontant och inte tänka på hur länge jag kunde […]

Läs vidare

Styrketräningen, rehaben och känslan av inte vara bra nog

Jag kommer i håg att jag under de två första veckorna efter korsbandsoperationen undrade om jag någonsin skulle kunna träna så som jag ville. Att jag skulle kunna gå utan kryckor, kunna böja ut mitt knä och börja lyfta tungt i gymmet igen. Då under de första hemska veckorna var tvivlet som störst. Det var två veckor som passerade i ett töcken av smärta och hopplöshet. Jag gjorde enkla rehabövningar på köksgolvet. Övningar som skulle hjälpa mig att inte tappa […]

Läs vidare